lördag 13 juni 2015

Bröllop på Finnhamn

En kyss för att försegla vår kärleksförklaring till varandra
Nu har det gått en vecka sedan vi gifte oss, Lotta och jag. Vilken fantastisk helg det var! Vi fick så mycket kärlek från er vänner och släktingar och kommer ta den med oss tillsammans med alla våra minnen för alltid. Det var många vackra, roliga och berörande tal. De som berörde mig mest var när min son Tobias ställde sig upp och höll ett kort men otroligt starkt tal. Jag vet att min andra äldsta son Kim också stod bakom de orden och jag var i det ögonblicket väldigt stolt över dem båda. Massor av kärlek!
Lotta och jag kommer roende in mot klippan där vi ska vigas
Vigseln ägde rum på Finnhamn i Stockholms skärgård. Finnhamn är namnet på en grupp av öar där huvudön heter Stora Jolpan. Vädrets makter var verkligen med oss. Minuterna innan Lotta och jag skulle ro iväg ut mot klippan för att vigas så regnade det och vi stod och hukade under paraplyer. Vi hade precis sagt åt våra toastmasters att de fick fria händer att ta beslut om att flytta in allting under tak. Precis då så slutade det regna och under tiden vi rodde bort så började det sakta att spricka upp och solen tittade fram och värmde upp alla huttrande gäster.
Vi ville ro tillsamman med en åra var för att symbolisera att äktenskap handlar om samarbete

Maria i färd med att viga oss inför vänner och släkt
Jag måste också nämna några av de personer som verkligen planerat, jobbat och slitit för att vi skulle få en fin bröllopshelg, vår kära Toastmaster och Toast Madam, Ola Gejde och Malin Barnö. Vi är er evigt tacksamma. Vilka proffs! Behöver ni någonsin anlita ett par Wedding planers så är det dessa två ni vill ha!
Ola och Malin, våra fantastiska Toastmasters, informerar gästerna vid ankomsten till ön
En annan viktig person denna helg var naturligtvis vår vigselförrättare Maria Ros Jernberg. Vilken underbar värme den kvinnan har inom sig. Vi kände oss supertrygga under hela akten och det vart precis så där personligt och fint som vi tänkt oss. Fantastiskt att det finns människor som Maria vilka har tagit på sig att helt ideellt, de får ingenting betalt, åka runt och viga par.
Våra musiker spelar upp under tak på sjölängan där vi sedan tillbringade vår bröllopsnatt
Före, under och efter vigseln spelade våra otroliga musiker de vackraste toner man kan tänka sig. Den rutinerade och proffsiga trion var Calle von Schoenberg på gitarr, Niklas Lind, sång och trummor och så till sist Lottas gamla barndomsvän Ulf Engström på bas. Det svängde verkligen. Klimax var nog Lottas krigsdans på gräsmattan eller så var det när Leonard önskade sig Eye of the tiger. Vilket ös :)

"Put your hands in the air", ropet skallade över nejden från Ana, en av våra fotografer
De vackra bröllopsbilderna som jag nu ska avsluta inlägget med är tagna av tre stycken begåvade fotografer. Det var Jesper Elftröm, Melker Måbäck och hans kära fru Ana Gerlin Hernandez Bonilla. De är glada amatörer och har mig veterligen ingen större erfarenhet av bröllopsfotografering men gjorde ett fantastiskt bra jobb. Till sin hjälp hade de förstås en galet begåvad assisten i Jenny Ahlin. Hon skötte reflektorskärmen som om hon aldrig gjort annat. Proffsigt! 

Mer bilder och och text från bröllopet kommer läggas upp på vår bröllopssite http://skargardsbrollopet.se
Det tar otroligt mycket tid i anspråk att efterbehandla bilderna och sortera dem i album men ha tålamod, jag kommer lägga upp dem efter hand så kika in lite då och då.
Nu avslutar jag med en serie bilder från dagen. Vi börjar med bröllopsfotona och avslutarm ed lite blandade bilder från dagen och kvällen.
Sebastian har precis vaknat i tid för att kunna vara med på en gruppbild
Visst är de söta vår fina brudnäbbar, Tova, Kertin och Ella.

Vi ville ha en riktig skärgårdskänsla i klädseln men jag undrar om det inte blev med Al Capone än skärgård
Lite fix med håret
Åh en sådan passion! 
Min favoritbild, Lotta ser underbar ut

Vill du verkligen gifta dig med mig?

Det kräver sin man att bryta ner de där 174 centimetrarna kvinna

Vackert med segelbåten i bakgrunden. 

Skärgårdsromantik

Lotta skrattar så hon nästan kissar på sig. Snygga strumpbyxor älskling :)

Ringen som symboliserar att vi nu hör ihop, "på riktigt", är precis på väg att träs på Lottas finger

Ana kramar om Sebastian som inte ser helt nöjd ut. Han vet inte vilken tur han har.

Regnet strilade ner minuterna innan vigseln då alla stod och väntade på oss
Gejdeungarna med mamma Beata och mormor Nina

Uppdukat och klart för middag i sliphuset

Alla sitter till bords och njuter av sällskapet och den goda maten

Några av "the Björkmans", Tobias, Vilmer, Caspar med flickvännen Pernilla och så Tova

Det blev ett grymt bra dansgolv senare på kvällen. Här Ella som dansar i neon

lördag 16 maj 2015

Möhippa och svensexa

Det har varit bråda dagar i några veckor nu. Det är händer alltid en massa vid den här tiden på året men i år har det varit mer än vanligt med 50 års firande och planering inför bröllop i juni.
Vi har väl båda två anat att våra vänner hade något i görningen men man vet aldrig. Jag visste om att Lotta skulle få en möhippa ganska tidigt, deras planering började redan i januari och behövde då få lite uppgifter från mig. För ett par veckor sen kollade de av om jag kunde ta Sebastian över helgen den 8-9 maj så att de kunde röva med sig Lotta ut i skärgården. Visst kunde jag väl det . Det visade sig vara en lömsk och slug plan för att få mig avslappnad. Vi blev bägge två utdragna på äventyr den helgen.
Lite attiraljer inför dagen
Klockan 07:00 ringde det frenetiskt på vår ytterdörr. Lotta sov men jag kunde inte sova eftersom jag visste att något skulle hända. Efter en del dividerande så gick Lotta till sist upp och öppnade ytterdörren. Utanför stod en påse innehållande ett stycke raffset och ett par jock straps samt en instruktion. Vi instruerades att sätta på oss underkläderna och invänta ytterligare instruktioner. Efter en stund så vi att någonsmygit sig in i hallen och lagt ytterligare instruktioner på golvet. Vi skulle få trätta "Anna" legitimerad sexterapeut för att prata lite om vikande potens och annat skojsigt. Spännande :)
Lotta skjuter lerduvor för första gången i livet
Vi tog på oss kläder och efter en stund ringde det på dörren igen. Utanför stod nu en stilig man iklädd skinnställ och hjälm. Han skulle hämta Lotta. Utanför stod en motorcykel med sidvagn och väntade. Det var det sista jag såg av Lotta den dagen.
Efter att hon försvunnit iväg så dök systeryster Beata upp för att hämta Sebastian. Vi packade ihop hans saker samt en väska med grejer till Lotta och därefter försvann hon iväg också. Vad skulle nu hända? Jo det dröjde inte länge innan ett gäng glada figurer dök upp och började laga till frukost.
Lotta ute på Fjärdlång i vacker sommakrans

För att göra en lång historia kort så blev det en fantastiskt roligt dag som följde. Vi började med ett hårt fyspass i Vitabergsparken. Efter det fick vi en lektion i Pole dance. Bad och mys på Centralbadet följt av en smaskig middag på Tranan och kvällen avslutades sen med en massa drinkande på Cliff Barnes. Det var en rejält onykter Kennet som raglade hemåt i natten framåt småtimmarna.

Åh hej! Svårt det här!
Pole dance är utmanande på många olika vis
Svensexan laddar upp med kalorier på restaurang Tranan
Lotta fick börja med en motorcykeltur genom Stockholm följt av frukost i det gröna vid lilla Blecktornsparken. Sen bar det ut på landet för att skjuta lerduvor och köra fyrhjuling. Resten av helgen tillbringades ute på Fjärdlång i skärgården med massor av mys, bastubad, tal, mat och vin.
Vilka fantastiska vänner vi har som fixar och ordnar så bra! Ni är bäst!

Transportmedlet är framkört
Lotta blir bortrövad av främmande man
Nu är det bara tre veckor kvar till bröllopet och vi börjar känna oss lite nervös. Den sista planeringen är klar men det finns en ganska lång att göra lista med saker som behöver fixas. Blommor är beställda hos Olas blommor på Östermalmstorg. Två florister från dem åker ut till Finnhamn på fredagen för att ordna allt ute på plats.

Jag har till slut hittat en tredelad Linnekostym efter en hel dags kryssande mellan olika herrekiperingar i Stockholm. Det var en helt ny upplevelse att besöka dessa exklusiva butiker. Det kändes som om tiden stått stilla därinne. Stiliga män med belevat sätt betjänade kunderna och förmedlade verkligen en känsla av att de kunde sin sak. Tweed Country Clothes heter butiken som till sist hade det jag sökte. Den ligger på Rörstrandsgatan och är som namnet antyder specialiserat på engelska mode.
Min nyinköpta linnekostym

Lotta var idag hos skräddaren för att prova sin klänning för första gången. Det är bara underklänningen som är klar men den gav ändå en fingervisning hur det kommer att se ut. Hon kommer bli smoking hot! Riktigt fint blir det.

Vi har också köpt ny bil i veckan. Den ska vi dela tillsammans med Lottas mamma Nina. Det bidde en gasdriven VW Passat från 2012 som bara gått 2200 mil. Superfin!
Våra nya hjul!

Skinnpaj och allt, sjyyyyst!
Och så vill jag avsluta detta inlägg med en rekommendation. Har ni inte sett tv-serien "Dag" så gör det. Det är bra skit helt enkelt. Riktigt bra skit!


//Kennet


måndag 4 maj 2015

Uppdatering kring Sebastians hjärtfel

Det slog mig plötsligt att det var länge sedan vi berörde Sebastian och hans hjärtfel. Idag fick jag en påminnelse då det damp ner ett mail från en forskare i Uppsala, Theres Bellander, med en undran om jag ville delta i en studie kring hur gravida och föräldrar till barn med hjärtfelsdiagnos söker, tolkar och värderar information om sitt barns hjärtfel. Naturligtvis tackade jag ja och får säkert anledning att skriva lite mer om detta här på bloggen framöver.

I mailet hänvisade hon till min blogg och att hon hittat den genom en sökning på Google efter "Hjärtebarn" och "Barn med medfött hjärtfel". Hennes intresse för att träffa mig grundade sig i att bloggen kanske läses av oroliga föräldrar med barn i samma situation och därmed utgör en del av den information man själv skaffar sig genom att söka på nätet.

Så kan det säkert vara och därför vill jag skriva några rader om hur Sebastian mår idag två och ett halvt år efter att han opererades tre dagar gammal för korrigering av TGA, VSD, ASD och aortakoarktation. Vad som gömmer sig bakom den här typen av förkortningar och benämningar är naturligtvis det första en förälder till födda eller ofödda hjärtebarn behöver lära sig förstå. Ni som är intresserade av att läsa mer om just Sebastians olika hjärtfel kan läsa mer om det i inlägget "I väntans tider"

Sebastian tre månader gammal

Vi fick vetskap om Sebastians hjärtfel vid rutinultraljudet i vecka 16. Graviditetet fortlöpte utan problem och han föddes på natten mellan en fredag och lördag, den 4 januari 2013, på naturlig väg. Förlossningen skedde på Lunds kvinnoklinik dit vi rest från Stockholm för att vara nära specialistsjukvården vi i förväg visste skulle komma att krävas. Barnhjärtkirurgin i Sverige är centraliserad till Lund och Göteborg. Genom att centralisera högt specialiserad kompetens så ska personalen inom området få tillräckligt många fall per år för att upprätthålla sin skicklighet.

Sebastian 14 månader, skrattar eftersom ultrajludsmojängen kittlas

Vid förlossningen var förutom den vanliga personalen, d v s barnmorskor, även ett neonatalteam bestående av läkare och sjuksköterskor specialiserade på intensivvård av nyfödda. De tog hand om Sebastian kort efter födseln men vi hann med att klippa navelsträng och Lotta fick ha honom en kort stund på brösten. De tog honom sen med sig till Neonantalavdelningen där en barnkardiolog, specialist på barns hjärtan, undersökte honom.

Läkaren bedömde att operation kunde anstå till måndagen vilket var bra eftersom sjukhuset då är i full drift vilket det inte är under helgerna. De poängterade att om det skulle behövas operation tidigare så ser de naturligtvis till att kalla in all personal som krävs.

Sebastian hjälper till med undersökningen

Operation utfördes helt enligt plan. Den tog åtta timmar och pågick under dagtid, från morgon till kväll. Sebastian låg under en stor del av operationen uppkopplad i en hjärt-lungmaskin som ersatte hans hjärtas funktion under tiden de opererade. När operation var klar så startas hjärtat igen. Jag vet, det låter helt sjukt! Fråga mig inte hur det fungerar i detalj, det vet jag inte.

Sebastian, här 2 år, tittar på Pippi med bästa kompisen Hanna

Efter operationen var det en jobbig tid på BIVA, Barnintensiven. Komplikationer tillstötte och det gick verkligen inte på räls. Det kan ni läsa mer om i tidigare inlägg här på bloggen. När de till slut fick bukt på problemen så återhämtade sig Sebastian anmärkningsvärt fort. Tre veckor efter operationen fick vi åka hem och till sommaren var han lik vilken unge som helst. Det enda kvarvarande tecknet på all dramatik i början är ärret på hans bröst.

De första tre månaderna var vi hemma bägge två med ett sjukbidrag kallat, vård av allvarligt sjukt barn. I april gick jag tillbaka till arbetet och Lotta fortsatte att vara hemma fram till jul då vi bytte. Jag var hemma med honom under nio månader, fram till september då han började på förskolan. Sebastian har inga som helst men efter sin sjukdom. Han går på halvårskontroller men vid senaste tillfället tyckte läkaren att allt såg så pass bra ut att han kan komma årsvis i fortsättningen. Han kommer att gå på kontroller hela livet men det blir troligen glesare mellan tillfällena senare i livet, kanske vart tredje år?

Sebastian på fjälltur med mamma och pappa.

Vi har inte upplevt att han påverkats något nämnvärt av sin tuffa start. Han kanske är lite senare i sin utveckling än andra barn i samma ålder men det är så marginellt att det lika gärna kan vara en normalavvikelse. Fysiskt så är det ingenting som påverkar honom. Han röjer tillsammans med de andra barnen på förskolan utan problem. Personalen på förskolan överöser oss med superlativ vid utvecklingssamtalen så vi nästan blir generade.

Jag nöjer mig så. Det är så otroligt olika och individuellt hur hjärtfel påverkar barnen så det går inte att dra några paralleller eller göra några direkta jämförelser barn emellan. Det enda jag vill betona och belysa med detta inlägg är att trots stora och mycket allvarliga fel på Sebastians hjärta så har det gått bra. Det finns alltid hopp och vi är otroligt lyckligt lottade att bo i Sverige där de är bland de skickligaste i världen på denna typ av läkarvård. Ni kan inte vara på ett bättre ställe!

Härlig sommarbild från förra sommaren får avsluta

//Kennet

söndag 3 maj 2015

Visst är väl 50 det nya 40? Visst!!??

Igår var det den första maj och Sebastian och jag började dagen med att demonstrera lite här hemma. Sebastian gick först i ledet med höga knän och jag strax efter i ett försök att härma honom. Han skanderade med hög röst och svängande armar; GODIS OCH GLASS, GODIS OCH GLASS!
Jag hade ingenting med det hela att göra, promise!

Mingel på Weekly By Diamon

Fantastiskt vackra träd i Hammarby Sjöstad


Om tre dagar fyller jag femtio (50) år. Det känns faktiskt ganska stort. Om jag levt på slutet av 1800 talet så hade det statistiskt sett varit klippt snart. Medellivslängden för män har precis klamrat sig upp ovanför 80 års-strecket så man har väl förhoppningsvis runt 30 år kvar att vandra på vår vackra jord. Det gäller att inte slösa bort den tiden på meningslösa och tråkiga saker.
Det tisslas och tasslas här hemma. Lotta har varit ute på stan i två dagar nu och gjort "ärenden". Eftersom vi snart ska gifta oss så ville jag inte ställa till med något stort kalas. Lite fika med släkten på söndag och sen kompisar över på middag på tisdag, det är planen. I alla fall den plan som jag känner till.
Provar ut min bröllopssvid :)

Bröllopsplanering pågår för fullt. Vi var ute på Finnhamn förra helgen för att träffa Katarina och Micke som driver Finnhamns Vandrarhem. De verkade engagerade om än något trötta efter att ha haft hela Naturkompaniet på konferens där i två dagar. Vi gick igenom boendet och tittade ut plats för vigseln. Det kommer bli en utomhusvigsel på klipporna om vädret tillåter. Om inte så flyttar vi in i Slipen, det gamla båthuset, där även middagen kommer serveras. Det känns så himla "rätt" att ha vigseln här ute i skärgården. Det är här vi trivs som allra bäst både Lotta och jag.
Detalj från båthuset Slipen på Finnhamn
Vi träffade även Jörgen som är krögare på ön och som ska ansvara för middagen. Det var en härlig figur som för stunden såg mer ut som en fotbollshuligan än som en skicklig matkreatör men man ska aldrig döma hunden efter håren. Han kom med förslag till en trerättersmeny som lät fantastiskt gott men jag ska inte avslöja några detaljer nu.
Vandrarhemmet Utsikten på Finnhamn
Med oss på turen till Finnhamn var våra två toastmasters, Ola och Malin. Resten av familjen Gejde var med förutom Ella som sov var kvar hemma i stan och sov över hos en kompis. Även Familjen Barnö var med och Sebastian fick hänga med alla tjejerna vilket han som vanligt stortrivs med.






Det är mycket som händer här hemma nu och det känns mer hektiskt än på länge. Båten har åkt i sjön men behöver lite kärlek och framförallt behöver masten komma på. Vi borde även plocka undan på varvsplanen och försöka bli av med allt virke som blivit över efter att vi bestämde oss för att "skrota" vårt båthus till förmån för ett modernt en mycket smidigare däcksställning från NOA.

Sebastian basar över båtiläggningen
Det återstår en del arbete i lägenheten efter flytten. Soffan som vi beställt på Svensson i Lammhult borde snart komma och då ska vi göra det sista i vardagsrummet. Hallen behöver få en smartare klädförvaring, eller nä, den behöver en klädförvaring punkt.
Lotta har fyllt år och det blev en hel del tjoande och tjimmande i samband med det. Lilla Mamma har fyllt åttio år och det firades med brunch på Hasselbacken. Käraste vännen Johanna fyllde femtio och det har också firats med fest och utgång. Då fick jag tyvärr stanna hemma och ta hålla Sebastian sällskap men att döma av Lottas trötta uppsyn dagen efter så verkade de ha haft trevligt.

Det börjar också bli dags att öppna upp på landet. Planen är att vi ska åka ner till Västergötland på Kristi Himmel och göra det. Sätta på vattnet, kolla att allt ser ok ut. Titta på kalhygget... Jo ja, bonden som äger skogen runt omkring vår stuga har tydligen avverkat. Vi fick ett par bilder skickade till oss och det ser ut som han tagit precis allt! Visst önskade vi oss lite mindre granar för att få in solen på tomten bättre men kalhygge var kanske att ta i. Hoppas att det inte för med sig ett insektsbonzai i sommar. Solbrända lär vi i alla fall bli om solen bestämmer sig för att skina.

Magnolia
Det var allt för denna gång!

//Kennet