fredag 15 juli 2016

2 419 200 sekunders semester stundar

Årets semester är  precis påbörjad och vaggande från sida till sida på SJ:s snabbtåg mot Skövde skriver jag detta inlägg. Landskapet utanför fönstren växlar snabbt från storstad till förort och efter 15 minuter Södertälje. En resa som med bil skulle tagit minst en timme med tanke på köerna innan Södertäljebron som står sargad efter en olycka tidigare i somras. Tåg är nice!


Sitter med datorn uppfälld framför mig och läser på nyheterna om attacken i Nice igår kväll. Oerhört svårt att förstå hur någon är kapabel till någonting sådant. Medvetet köra över människor. Medvetet köra över barn. Ofattbart. Vad har man varit med om för att bli så hatisk och grym?
Det mest tragiska är att det bara kommer att eskalera. Frankrike kommer svara med våld och det våldet föder bara mer våld.
Tänder ett virtuellt ljus för alla som drabbats i Nice. 
Lotta och Sebastian har redan varit på landet en vecka. De har haft sällskap av våra kära vänner, Malin, Johanna och Lolly. Det börjar bli tradition men jag hade tyvärr inte möjlighet att vara med denna gång då tjänsten kallade. Sebastian behövde ett par dagar på sig innan han kom till ro och Lotta lät lite trött när vi talades vid på telefon. Sebbe somnade först runt 23 på kvällarna och var grinig och surig på dagarna. Nu får vi hoppas att det är idel leenden och kramkalas när pappa kommer.

En bild som Lotta tog i veckan. Kvällsdop i Vänern
Med mig på tåget har jag perverst mycket packning. En mountainbike ner packad i en transportväska, en stor 80 liters resväska fylld med cykel och träningsgrejor. En kameraväska med min systemkamera och objektiv. En mindre kameraväska med GoPro:n och alla grejer till den. Sen datorväskan med två datorer och en massa annat tjofs. Att transportera runt allt det tillsammans med sin egen nätta kroppshydda var...utmanande...och svettigt. De tittade konstigt på mig när jag baxade mig in i Pressbyrån på centralen för att köpa matsäck.

Min nätta packning inför resan till landet.

Mountainbiken är ett nytt påfund. Vill hitta en motionsform som är roligt och eftersom både svåger Ola och kusin Ola cyklar så var det ett naturligt val. Jag har dessutom kört en del enduro i ett tidigare liv och MTB är väl som enduro men utan motor tänker jag. Hittade efter en del letande en fin begagnad Specialized Epic från 2006 för 5 000kr. Lämnade in den på service och fick den justerad och inställd för min vikt i veckan och fick tillbaka den i onsdags. Tog då ut den på en liten sväng i skogarna runt Hammarbybacken. Allt fungerade super men ska det verkligen vara så jobbigt att cykla lite. Efter 20 minuter var jag helt slut. Dessutom har jag blivit feg md åren och bromsade mig mesigt ner för backarna. Det får bli till att träna under semestern och så får vi se om det är något som jag vill fortsätta med,
 
Får jag presentera min nya episka lekkamrat!
Nu börjar vi närman oss Skövde där jag ska kliva av. Dags att lasta på och baxa sig ut. Sista biten blir det buss, också ett trevligt alternativ till bil.

Sommarhälsningar

Kennet

fredag 16 oktober 2015

15 minuter en lördagsmorgon

Groucho Marx och Sebastian Bach 

Pappa! Pappa lek med mig! Paaaaaaaaaaappa! Uppfodrande rop hörs genom lägenheten. Sebastian har tröttnat på att leka med sitt lego på egen hand. Försöker först att ignorera honom. Morgonkaffet står rykande på köksbordet framför mig. Dagens Nyheter uppslagen och läsglasögonen skaver på näsryggen. Klonk! Bonk! Krasch! Vad gör han där inne. Irriterad ropar jag - Vad gör du Sebastian? Inget svar, bara fler ljud av saker som flyger genom luften och krockar med vägar, möbler och golvet. Jag vet inte riktigt varför jag undrande ropar eftersom händelseförloppet är ganska självklart. Sebastian har tröttnat och vill ha uppmärksamhet. Legobitar, bilar och andra lösa föremål slängs då omkring eftersom han lärt sig att det gör pappa sur och då kommer han snart för att kväsa upproret.

Pippi Långstrum är himla poppis just nu. En bra role model

Heeeeello handsome!

Stönande sätter jag ner kaffekoppen, tar av mig mina läsglasögon och slår igen tidningen. Reser mig upp, rättar till morgonrocken och hasar mig ut ur köket och in i hans rum. Mitt på mattan sitter Sebastian och kastar saker omkring sig. Han tittar inte på mig när jag kommer in. Trött drar jag min vanliga ramsa - lägg av nu Sebbe, -det är inte roligt när du slänger saker omkring dig - om du slänger dina saker så är de ju borta sen. Fortfarande ingen reaktion. Jag sätter mig bakom honom och går ner på alla fyra. Morrar tyst och viskar i hans öra. Nu ska jag äta upp dig, grrrr. Brottar ner honom på golvet, drar upp hans tröja och borrar in läpparna i hans mjuka runda mage. Han skriker och skrattar och försöker komma loss. Nänä, du får skylla dig själv. Nu tänker jag äta upp dig så det blir lugn och ro här hemma.

Ahaaa, Sjörövare måste också duscha ibland och tofsar är senaste modet i landet ingenstans
Leka med mig?

Sebastian kommer loss och upp på fötter. Han löper snabbt iväg. Jag kommer inte upp lika smidigt från min sittande position. Lederna protesterar med höga knakande ljud och kroppen känns stel. Men snart är jag i vilt förföljande och gastar högt - nu kommer jag och tar dig din lilla skitunge! Sebastian har redan hunnit ut i vardagsrummet och är på väg in i vårt sovrum. Jag tar andra vägen genom hallen för att möta upp honom vid sovrummets andra ingång. Sebastian springer med huvudet vridet bakåt för att se om jag är på väg ikapp honom. Han ser inte att jag står mitt i vägen för hans vilda framfart. BU! skriker jag och lyfter honom högt över huvudet. Han skriker vilt och kiknar av skratt. Nu du din lilla illbatting! Jag bär in honom i badrummet och slänger upp honom på bänken ovanför tvättmaskinen. Dags för blöjbyte.
Laga lite Pappa?

Frukost mys

onsdag 2 september 2015

Sommaren som liksom aldrig riktigt lyfte...

Sommaren sammanfattad i en bild, lite naket, lite fleece,  lite molnigt men ändå tjo och tjim
Snuvad, lurad och blåst på konfekten. Så kan det kännas sig lite nu när man är tillbaka i selen och har börjat göra skäl för lönen igen. Det är i alla fall ett mycket populärt samtalsämne runt kaffemaskinerna på kontoret nu när alla börjar droppa in efter några veckor i frihet. Själva tycker vi nog att det ändå varit helt ok. Visst, det har inte varit särskilt varmt men solen har i alla fall tittat fram lite då och då.
Det var inte utan att man faktiskt önskade sig en våtdräkt när det var dags att bada
Om det beror på vädret eller inte så kan jag bara konstatera att sommaren även går till historien som den minst fotograferade sommaren någonsin. Kameran har fått ligga i sin väska alldeles för ofta. Lotta tycker nog att det har varit ganska så skönt eftersom det är hon och Sebastian som oftast är föremål för mitt intresse. Något som däremot ökat är användningen av mobilens kamera. Den har gått ganska varm. Det blir ju inte alls samma kvalité på bilderna som med min systemkamera men den är alltid med.
Mobilkamerabild på Sebastian och mig

Det var i alla fall väldigt mycket blåbär i skogarna i år. 

En annan anledning till att det blivit så lite fotograferat är nog att motiven tenderar att upprepa sig. Vi rör oss liksom i samma områden sommar efter sommar. Hur kul är det egentligen med 50 nya bilder på midsommarstången
i Västergötland, bad i mossen eller solbad på klipporna i Stockholms skärgård? Det blir liksom same same efter ett tag. Det är då som man borde ta fram sin kreativa ådra och se motiven på nytt vilket jag lovat mig själv att göra framöver.
Kreativt? Kanske inte, men ganska skoj!

Vad har vi då roat oss med i sommar? Bloggen blir alltmer en plats för mig att sammanfatta våra små förehavanden sedan sist. Det får vara så. Det är fint och bra på sitt sätt.
De första veckorna tillbringades på landstället i Västergötland. Som vanligt väntade oss några små överraskningar. Den första uppenbarade sig när vi satte på vattnet. Det sprutade vatten på ställen där det inte ska spruta vatten. Det visade sig att möss gnagt hål på den inkommande vattenslangen i bjälklaget. Då är det ju praktiskt att undertecknad arbetat några år som badrumsrenoverare och har lite koll på rör och sånt som hör vatten till. Det fixade sig efter lite mekande, svärande och rotande efter saker i förrådet.

Ella i poolen som var ny för i år. Det var nog enda gången den kom till nytta, ingen hit!

Överraskning nummer två väntade på oss i toaletten. När jag graciöst hävde in mina nittiofem kilo genom dörröppningen och satte ner foten på golvet gav det med sig på oroväckande sätt. Efter en undersökning visade det sig att en rörkoppling som legat dold i bjälklaget läckt vatten, troligtvis under flera år. Golvet var helt ruttet och hölls bara ihop av plastmattan. Nu var det dags att ringa försäkringsbolaget och kalla in proffs. Nu när detta skrivs åtta veckor senare så står det fortfarande fläktar och torkar ut trät i bjälklag och väggar.
Bjälklaget i den vattenskadade toaletten är upprivet.
Dagarna gick fort på landet även om det blev väldigt lite badande och få båtutflykter. Vi renoverade fönster och gjorde utflykter i området. Vi fick besök av våra vänner i omgångar. Efter en månad var det dags att åka hem för att avsluta semestern i Stockholms Skärgård.

Kladdkaka som Gejdeungarna bakat, mums

Våra fantastiska vänner Malin och Jesper lånade ut Vitsgarn till oss under första veckan i skärgården. En vecka fulla av bastubad, paddling, båtutflykter och annat skoj.
Tänt var det här
Bastun gick varm ute på Vitsgarn. Det är verkligen ljuvligt skönt!

Vår vana trogna sprang vi runt nakna mest hela tiden då ön är helt obefolkad och huset ligger helt för sig själv. Efter ett par dagar insåg vi dock att ön kryllade av unga grönklädda människor från sjövärnskåren som var där på en övning. Övningen gick ut på att hålla sig osynliga och de var därför lite besvikna över att vi fått syn på dem. Fyra dagar hade de smugit runt i skogen kring huset. De måste haft vansinnigt skoj åt de där två nakenfisarna som struttade runt på ön. Nåja, det bjuder vi på.

Lotta och Sebbe hälsar på sjövärnskåren.
När vi njutit av Vitsgarn i en vecka for vi vidare till Runmarö för att plocka upp båten. Veckan då vi fick låna Vitsgarn av Malin och Jesper så skulle de ha seglat med Paragrafen. Tyvärr visade det sig att generatorremmen gått av och att motorn därför fick dålig kylning och ingen laddning till batterierna. De fick ganska så omgående avbryta sin segling för att uppsöka varv och mekaniker för att ersätta remmen. Det blev otroligt lite båt för dem den här sommar och det känns så himla trist.
Lotta och Sebastian med Paragraf i bakgrunden 

Mörka moln på himlen

Lotta där hon trivs som bäst, vid rodret ombord på Paragraf

Lotta tar sig ett dopp och Sebastian ser nyfiket på


Mys på klipporna efter badet

Med ny generatorrem och vind i seglen styrde vi kosan norrut mot Harö där Lotta skulle tillbringa ett par dagar på Lena och Måns nya sommarställe. På vägen släppte hon av mig i Stavsnäs och plockade upp Lena som matros. Jag skulle tillbaka in till stan för att gå på 50-årskalas. När jag sedan slöt upp med dem på Harö så hade vi ett par fina dagar där innan vi for vidare. En vecka lite drygt blev det innan det var dags att avsluta semestern och börja arbeta igen. 
Paragraf förtöjd vid bryggan hos Lena och Måns på Harö

Harö tillsammans med Lena och Måns
Sebastian har  verkligen haft en toppensommar. Vilken lyx att få tillbringa sex veckor tillsammans med mamma, pappa, kusiner, sysslingar och kompisar. Han har verkligen tagit ett skutt i utveckling upplever vi. Han sjunger, dansar, pratar, klättrar och röjer. En riktigt härlig unge helt enkelt. När han kom tillbaka till förskolan så blev även personalen förvånade över hur mycket som hänt under sommaren, speciellt med hans tal. Nu kan han berätta i långa utläggningar om saker som hänt. Jättekul.
Mys i soffan med kusinerna Ella och Tova
Det var en sammanfattning av vår semester i år. Nu väntar ett par månaders intensivt arbete innan vi ska iväg på vår smekmånad. Resa till Thailand och Koh Mook är bokad. Det blir två veckor i paradiset. Otroligt skönt att ha något att se fram emot under hösten. Avslutar med en bild hämtad på nätet och som visar hotellet där vi ska bo, Koh Mook Sivalai beach resort.

Koh Mook Sivalai Beach resort

//Kennet






lördag 13 juni 2015

Bröllop på Finnhamn

En kyss för att försegla vår kärleksförklaring till varandra
Nu har det gått en vecka sedan vi gifte oss, Lotta och jag. Vilken fantastisk helg det var! Vi fick så mycket kärlek från er vänner och släktingar och kommer ta den med oss tillsammans med alla våra minnen för alltid. Det var många vackra, roliga och berörande tal. De som berörde mig mest var när min son Tobias ställde sig upp och höll ett kort men otroligt starkt tal. Jag vet att min andra äldsta son Kim också stod bakom de orden och jag var i det ögonblicket väldigt stolt över dem båda. Massor av kärlek!
Lotta och jag kommer roende in mot klippan där vi ska vigas
Vigseln ägde rum på Finnhamn i Stockholms skärgård. Finnhamn är namnet på en grupp av öar där huvudön heter Stora Jolpan. Vädrets makter var verkligen med oss. Minuterna innan Lotta och jag skulle ro iväg ut mot klippan för att vigas så regnade det och vi stod och hukade under paraplyer. Vi hade precis sagt åt våra toastmasters att de fick fria händer att ta beslut om att flytta in allting under tak. Precis då så slutade det regna och under tiden vi rodde bort så började det sakta att spricka upp och solen tittade fram och värmde upp alla huttrande gäster.
Vi ville ro tillsamman med en åra var för att symbolisera att äktenskap handlar om samarbete

Maria i färd med att viga oss inför vänner och släkt
Jag måste också nämna några av de personer som verkligen planerat, jobbat och slitit för att vi skulle få en fin bröllopshelg, vår kära Toastmaster och Toast Madam, Ola Gejde och Malin Barnö. Vi är er evigt tacksamma. Vilka proffs! Behöver ni någonsin anlita ett par Wedding planers så är det dessa två ni vill ha!
Ola och Malin, våra fantastiska Toastmasters, informerar gästerna vid ankomsten till ön
En annan viktig person denna helg var naturligtvis vår vigselförrättare Maria Ros Jernberg. Vilken underbar värme den kvinnan har inom sig. Vi kände oss supertrygga under hela akten och det vart precis så där personligt och fint som vi tänkt oss. Fantastiskt att det finns människor som Maria vilka har tagit på sig att helt ideellt, de får ingenting betalt, åka runt och viga par.
Våra musiker spelar upp under tak på sjölängan där vi sedan tillbringade vår bröllopsnatt
Före, under och efter vigseln spelade våra otroliga musiker de vackraste toner man kan tänka sig. Den rutinerade och proffsiga trion var Calle von Schoenberg på gitarr, Niklas Lind, sång och trummor och så till sist Lottas gamla barndomsvän Ulf Engström på bas. Det svängde verkligen. Klimax var nog Lottas krigsdans på gräsmattan eller så var det när Leonard önskade sig Eye of the tiger. Vilket ös :)

"Put your hands in the air", ropet skallade över nejden från Ana, en av våra fotografer
De vackra bröllopsbilderna som jag nu ska avsluta inlägget med är tagna av tre stycken begåvade fotografer. Det var Jesper Elftröm, Melker Måbäck och hans kära fru Ana Gerlin Hernandez Bonilla. De är glada amatörer och har mig veterligen ingen större erfarenhet av bröllopsfotografering men gjorde ett fantastiskt bra jobb. Till sin hjälp hade de förstås en galet begåvad assisten i Jenny Ahlin. Hon skötte reflektorskärmen som om hon aldrig gjort annat. Proffsigt! 

Mer bilder och och text från bröllopet kommer läggas upp på vår bröllopssite http://skargardsbrollopet.se
Det tar otroligt mycket tid i anspråk att efterbehandla bilderna och sortera dem i album men ha tålamod, jag kommer lägga upp dem efter hand så kika in lite då och då.
Nu avslutar jag med en serie bilder från dagen. Vi börjar med bröllopsfotona och avslutarm ed lite blandade bilder från dagen och kvällen.
Sebastian har precis vaknat i tid för att kunna vara med på en gruppbild
Visst är de söta vår fina brudnäbbar, Tova, Kertin och Ella.

Vi ville ha en riktig skärgårdskänsla i klädseln men jag undrar om det inte blev med Al Capone än skärgård
Lite fix med håret
Åh en sådan passion! 
Min favoritbild, Lotta ser underbar ut

Vill du verkligen gifta dig med mig?

Det kräver sin man att bryta ner de där 174 centimetrarna kvinna

Vackert med segelbåten i bakgrunden. 

Skärgårdsromantik

Lotta skrattar så hon nästan kissar på sig. Snygga strumpbyxor älskling :)

Ringen som symboliserar att vi nu hör ihop, "på riktigt", är precis på väg att träs på Lottas finger

Ana kramar om Sebastian som inte ser helt nöjd ut. Han vet inte vilken tur han har.

Regnet strilade ner minuterna innan vigseln då alla stod och väntade på oss
Gejdeungarna med mamma Beata och mormor Nina

Uppdukat och klart för middag i sliphuset

Alla sitter till bords och njuter av sällskapet och den goda maten

Några av "the Björkmans", Tobias, Vilmer, Caspar med flickvännen Pernilla och så Tova

Det blev ett grymt bra dansgolv senare på kvällen. Här Ella som dansar i neon