söndag 27 januari 2019

Wow, nytt år igen. Samma härliga känsla varje gång

Nytt år och nya förhoppningar

Nytt år. Nystart. Bort med det gamla och in med det nya. Nyårslöften. Mindre av ditt och mer av datt. Jag gillar det. 2018 kommer väl inte gå till historien som det bästa året i våra liv men helt ok har det varit. Det har varit intressant och utvecklande. Men nog om det, vad hoppas vi på inför 2019 då?

Tja, vi kan konstatera att året började med att hela familjen fick Vinterkräksjukan. Undertecknad dessutom i två omgångar. Vi får innerligt hoppas att det inte är tongivande för hur resten av 2019 ska arta sig.


Sebastian har precis fyllt 6 år och är nu äldst på sin förskola. På hans kalas dök det upp en hiskelig pirat som stulit alla barnens godis påsar. Som tur var hade han gömt dem i närheten så det gick fort att leta rätt på dem igen. Den hemska piraten går dock fortfarande fri någonstans på Södermalm.

Nästan hela Blomgruppen från förskolan dök upp på kalaset

Till hösten ska han börja i förskoleklass, "sexårs". Vi har fått en kallelse till öppet hus på Stockholms Montessori Skola Anne Frank. Det ska blir spännande att få se deras verksamhet och höra dem berätta om skolan. Vi ställde honom i kö där redan under hans första år eftersom vi hört så mycket bra om dem. De tar bara in förskoleklass om året så det är tufft att komma in. Vi får hålla tummarna. Om han inte skulle få en plats så är planen att han får börja i Sofia skola. Det blir säkert bra det med även om storleken, det går 900 elever här, är något helt annat.

Tandlös yngling med gigantiskt rymdskepp!
Sebastian har tappat tre tänder på kort tid och påminner starkt om Foppa när han ler. För varje tand har han fått en guldpeng av tandfén, till och med tre guldpengar för den sista. Det tyckte han var lite underligt men vi förklarade det med att den faktiskt var större än de andra två. Det tyckte han var en rimligt förklaring.

Under våren hoppas vi få möjlighet att åka upp till Ljungdalen på påsklovet för att njuta av skidåkning i det förhoppningsvis fina vädret. Vi var upp nu under nyåret och det blåste full storm och var plusgrader vissa dagar. Inte vad vi sett framför oss. Påsken brukar dock bjuda på fina dagar.

En bild uppifrån Dunsjöfjället tagen förra påsken. Lotta står vid ravinens kant.

Kanske blir det en tur ner till Gotland för att hälsa på Malin. Hon har i alla fall skickat ut en nödsignal från ön, något om "Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö". Det vore härligt att få se Visby i vårskrud.

Till sommaren blir det säkert ett par tre veckor på landet i Västergötland. Då blir det båtutflykter och bad från klippor i Vänerns söta vatten. Lata dagar i trädgården eller mindre lata dagar bestående av arbete med att kitta om fönster. Massor av cykling upp och ner för Kinnekulle lär det bli också. Det är jobbigt men härligt.

En bild från någon av förra årets MTB turer på Kinnekulle

I år hoppas vi på att Sebbe kanske kanske ska ta sina första simtag också. Förra året gick han två veckor i simskola på Eriksdalsbadet i Stockholm. Simklubben Neptun ordnade Lek och Bus i barnbassängen för att ge dem vattenvana. Han gillar verkligen att bada och har börjat försöka att ta simtag. Armarna går bättre än benen men med lite träning kanske det släpper i sommar.

Finaste kompisarna på Simskola tillsammans
I slutet av sommaren ska vi på konsert och se Robyn med vänner på Sjöhistoriska. Biljetterna är köpta och det kommer bli så häftigt att få se henne live. Vad hösten sen har i sitt sköte vete fåglarna. Det får vi se. Något ska det väl kanske bli. Hösten blir så galet lång om man inte bryter av med något skoj



söndag 11 november 2018

50 nyanser av grått

Det råder höst delux i Stockholm just nu. Det känns som om det enda som skiljer dagarna från nätterna är en strimma grådis under ett par timmar innan mörkret faller igen. Luften är så fuktig att det bildas vattendroppar på glasögonen bara man går ut genom ytterdörren. Personligen påverkas jag inte så mycket av det trista vädret och mörkret men det märks på människor i min omgivning att det är lite tungt just nu. Tur att det snart är jul och lite ledighet. Då kommer det även upp en massa mysig julbelysning runt omkring i vår fina stadsmiljö som lyser upp lite. Såg faktiskt att det redan var en hel del sådant monterat inne i city när jag cyklade igenom under helgen. Stora ståtliga elektrifierade älgar, renar och en massa annat.
Leende Lotta Löfwall och en svensk flagga i bakgrunden
Gråmulen dag men lika gla är ja

Vi har sålt vår bil och sedan ett par månader är det cykel som gäller vart vi än ska. Har faktiskt bara åkt kommunalt två-tre gånger sedan i somras. Det går bättre än förväntat. Det krävs att man planerar lite, t ex se till att man har regnkläder med sig i ryggsäcken och nyladdad belysning på styret. Vi får se hur det går i vinter när snön kommer men det står en omgång dubbade vinterdäck i källaren som ska på så snart halkan är här. 

Familjens VW Passat uppfixad inför försäljning
Farväl lilla bil, vi kommer att sakna dig!

Lotta Löfwall på cykel en regnig dag
Nu blir det cykel i ur och skur. Igenimmade glajjor och regnvåta kläder.

Sebastian är nu 5 år och 10 månader. Det är dags för en ny undersökning av hans hjärta någon gång under nästa år. Vi tänker i stort sett aldrig på hans hjärtfel längre vilket är skönt. Sist vi var på undersökning 2016 så visade den ingenting alarmerande. Det enda var ett litet läckage på en av klaffarna men det tyckte läkarna var så litet att det inte skulle påverka honom något. Han är ett riktigt energiknippe. Det är fullt ös från morgon till kväll. Just nu är det Nerfgun war som gäller. Vi turas om att jag varandra runt runt i lägenheten tills vi stupar. Nja, eller snarare tills jag stupar. Han har betydligt bättre kondis än farsan.
Sebastian och Billie sminkade till farliga monster på Halloween
Sebastian och hans kompis Billie i skräckinjagande sminkningar

Sebastian visar upp sin nya tandglugg och tian han fått av tandfén
När man snart är sex år så ramlar tänderna ut i en strid ström och växlas då snabbt mot en guldpeng

Detta trots att jag det senaste året gått ned i vikt och förbättrat konditionen och fysiken genom regelbunden träning. Minst tre gånger i veckan på Sats och så 1-2 mils cykling varje dag. Det har gett resultat. Kroppen känns stark och jag orkar mycket mer. Har också dragit ned på alkoholen under hösten och under två månader drack jag ingenting. Det gav ingen större påverkan egentligen men det var ändå skönt att få vila upp levern lite. Äta bra, sova ordentligt och motionera regelbundet. Det är väl inte svårare än så faktiskt.

Bild på utskrift från itrims våg som visar Kennets olika kroppsmått. ca 97kg just nu
En gång var tredje månad träffar Kennet viktcoachen Ulrika och får sina framsteg eller motgångar svart på vitt
Vår lilla familj här vid foten av vita berget mår med andra ord ganska så bra . En del småkrämpor har vi väl som alla andra. Lotta har sina axlar som värker till och från. Jag har en krånglande tennisarmbåge som värker men det är bara bagateller.  

En selfie tagen av Kennet på en gata i Kyoto, Japan
Selfie tagen i Japan vid besök hos mina pojkar i september 
Selfie på Lotta och Kennet under en cykeltur på Kinnekulle
Lotta och jag på en cykeltur på Kinnekulle i september 2018.

Nu ser vi fram emot julen och eventuellt en tur upp till Ljungdalen tillsammans med familj. Vi får se. Blir det inte det så kommer vi fira nyår här hemma tillsammans med alla våra härliga vänner och det känns lyxigt att ha två så härliga alternativ att välja mellan. 

Ha det bra så hörs vi snart igen

Kennet 






lördag 8 september 2018

Sommaren 2018 bjöd bland annat på en underbar seglingsvecka i Grekland

För första gången delade vi i år upp semestern i två perioder. Först bar det av till Grekland och ön Lefkas i den Joniska ö-världen för en veckas segling och därefter en vecka på landbacken. På midsommardagen flög vi ner till Preveza Airport för vidare transfer till Lefkada hamn och vår båt, en 50 fots Bavaria. Vi mötte upp våra vänner som skulle göra oss sällskap på båten, Malin och Jesper med deras två döttrar Nike och Alba. Jenny och Johan samt vår skeppare Paul och hans flickvän Pernilla. Vi anlända samma kväll som Sverige mötte Tyskland i fotboll så det första vi gjorde var att leta upp en restaurang som visade matchen på storbilds-tv. Det blev som bekant förlust i den matchen men vad gjorde väl det, vi som hade en hel veckas segling i medelhavet att se fram emot.

S/Y Almost Free, en 50 fots Bavaria, i Lefkada hamn
s/y Almost Free, vårt hem den närmaste veckan
Det var gott om utrymme i sittbrunnen. "Kolla in rattarna"!
Så snart vi hade lämnat Lefkas hamn hissade vår yngste besättingsman ombord sin flagga och visade därmed alla förbipasserande båtar att här var det minsann bäst att passa sig.
Jolly Roger vajar från ett av vanten, bäva månne alla sjöfarare.

Vädret lämnade en del övrigt att önska den här veckan. Vi hamnade i ett stort lågtryck med tidvis kraftiga vindar och piskande regn. Men långa stunder var det också vackert. Ett par nätter då det blåste hårt var det en smula oroligt att sova. Det knakade och knarrade i båten och förtöjningar på ett oroväckande vis.
Mörka moln tornar upp sig på himlen.
Även i gråväder är den grekiska ö-världen fantastiskt vacker.
På dagarna seglade vi korta distanser mellan natthamn - lunch och badvik - natthamn. Kvällarna låg vi i hamn med undantag för en natt då vi ankrade upp i en naturhamn. Alla byar som vi angjorde var fantastiskt charmiga och det blev många trevliga kvällar på restauranger vid vattnet. Grekiska sallader, oliver, saganaki (friterad getost), stifado (långkok), sovlaki och en hel massa annat smaskigt bjöds det på.

Jesper, Sebbe och Lotta i en av de mysiga byarna vi la till i.

När vädret visade sig på sin goda sida så passade vi på att bada. Vattnet var otroligt fint, smaragdgrönt och klart. Vita stränder och gröna bördiga öar. Lotta och jag blev positivt överraskade  hur vacker det var.
Jollesläp bakom båten

Naturhamnen som vi låg i under en av nätterna.

Hela gänget på stranden.
Sebastian hittade snabbt en soul mate i  vår andreskeppare Jennys nya kille Johan. Innan han lärt sig Johans namn fick han gå under benämningen "hörru!". Det blev snabbt ett stående skämt på båten och hela veckan kallade vi Sebastian för "lill-hörru" och Johan således "stor-hörru".
"Stor-hörru" och Jenny

Johan aka "Stor-hörru"
Glad snorklare

Nike och Sebbe badar

Förutom Jenny och Johan var även familjen Elfström-Barnö med ombord. Mamma Malin, Pappa Jesper och döttrarna Nike och Alba.
Vår skeppare denna vecka var Malins lillebror Paul som hade sällskap av sin flickvän Pernilla. Totalt var vi elva personer ombord. Paul har tidigare arbetat som skeppare i medelhavet och flertalet ombord var mycket erfarna seglare vilket kändes mycket tryggt.

Malin vid rodret
 Ombord på båten rådde det lugn och ro under dagarna. De som ville turades om att segla båten medans resten latade sig i solen, läste böcker, spelade spel eller gjorde tjänst nere i byssan. Vi gjorde medvetet korta etapper med tanke på att vi hade barn med oss ombord plus att det gick ganska grov sjö till följd av det blåsiga vädret.
En av de fina och lugna dagarna. Nike spejar efter något, kanske ett UFO?
På kvällarna satt vi till en början i sittbrunnen eller nere i kabinen beroende på vädret. Vi tog oss en drink eller öl och pratade om dagen som gått. En hel del kortspel blev det också förstås.
Lotta och jag hade oroat oss lite för om Sebastian skulle tycka att det var ok att vara inburad på en sådan liten yta under en vecka utan att ha jämnåriga att leka med men alla ombord, inte minst systrarna Nike och Alba, var fantastiska på att hålla honom sysselsatt. Han blev otroligt omhuldad och fullständigt överröst av kärlek.

Skeppare Paul iklädd en skrud av sten

Paul och Pernilla

 Då vädret var klart och solen tittade fram så skyndade vi oss att hitta någon trevlig vik att bada i. Vattnen var klart och det fanns en del fiskar att titta på så snorkelutrusningarna användes flitigt. Även Sebbe fick testa på att använda cyklop vilket han tyckte var roligt och han fascinerades verkligen av livet under vattenytan. Alba och Nike visade sig vara sjöjungfrur och låg i vattnet eller på stranden mest hela tiden. Vi åt alltid lunch ombord och turades om att laga mat. Det blev en hel del pastasallad och andra lättlagade rätter men alltid gott och mättande. Det är otroligt hur hungrig man blir på sjön.
Vi lämna Lefkas hamn och Lotta ser lycklig ut trots orosmoln på himlen.

Paul, Pernilla, Jesper, Alba, Sebastian, Nike och Malin.
 Både Paul och jag själv var rejält skäggiga när vi avseglade. Pauls flickvän Pernilla ville prompt raka av Pauls skägg för att se hur han såg ut utan, något hon inte gjort tidigare. Det blev en riktig show när skägget rakades bort. Vi provade flera olika "frisyrer" innan det till slut var helt slätrakat.
Jag fick feeling och låste in mig på en av toaletterna och rakade av mig mitt skägg också. Lotta höll på att svimma när jag kom ut. Hennes min var helt obetalbar. Jag insåg dock snabbt att slätrakat inte är min stil och påbörjade ett nytt skägg ganska omgående.
Paul halvväg in i en slätrakning, vi var tvungna att testa en sydstatlook innan resten togs bort.

Underbar bild på Jesper.

Chill i hängmattan. Somnar man blir man blöt. Det är sen gammalt!

Alba kastar en farlig blick över axeln!
Ja, det var verkligen en toppenvecka tillsammans med fina och goda vänner. Veckan efter vi lämnat tillbaka båten tillbringade Lotta, Sebbe och jag på Lefkas och bodde då på hotell. Vi hyrde en bild och reste runt på hela ön. Den veckan var vädret på bättre humör och det blev en riktig drömvecka med massor av bad och sol.
PiratSebbe

Lek i poolen

Lotta solar framför det azurblå havet


Argg, 80-talet anfaller!


Jenny, fantastisk seglare och bra människa även i övrigt, faktiskt!



söndag 18 december 2016

God Jul!! Eller?


God Jul! Inte alla tycker det är toppenkul med jul. Personligen gillar jag julen. Massor av god mat, lite ledighet och en chans att umgås lite extra med människor man gillar. Vad finns det att inte gilla med det?

Min pappa var ganska kluven till det här med jul. I alla fall under de tidigare åren av min uppväxt. Så länge farfar levde. Farfar gillade att dricka. Mina minnen av farfar Elis är vaga men det kommer upp bilder av en liten mager farbror med gott humör och nära till skratt. Farfar Elis var ingen våldsam och bullrig typ när han drack. Han blev snarare som ett barn. Min pappa avskydde verkligen att se farfar full. Elis bodde några hus bort i Hammarbyhöjden. Mormor hade gått bort samma år som jag föddes, 1965 och sedan dess levde han ensam. Han kom ofta hem till oss för att äta middag eller bara få lite sällskap. Han var alltid välkommen, OM han var nykter. Vid jul och andra stora helger så tiggde och bad han om att få var med oss. Pappa som visste att han skulle ha svårt, nej omöjligt, att hålla sig nykter vid dessa tillfällen ville nog säga nej men julen är ju familjens stora högtid och vem kan neka sin far att få träffa sin son och barnbarnen då. Så visst fick han vara med. Jag minns att det ofta slutade med att pappa slängde ut farfar i vredesmod när hans tålamod till sist inte längre räckte till. Farfar kunde vara jävligt jobbig. Inte elak eller dum men påfrestande larvig, flamsig och barnslig.

Någon eller ett par jular så hade vi sällskap hemma av en jämnårig kamrat till mig. Han tyckte om att vara hemma hos oss. Ofta stannade han sent om kvällarna och ville inte gå hem. Han kunde sitta och samtala med min mamma i köket långt efter att jag och min bror somnat. Mamma förstod att han hade det jobbigt hemma. Robbans hem var inte bra för ett barn att växa upp i. Jag tror att min mamma tyckte det var hemskt att behöva be honom gå hem. Speciellt på en julafton kunde det vara jobbigt. Då ville mamma och pappa att det skulle vara familjen som firade tillsamman. Att ha en pojke där som inte ville gå hem var förstås ett problem då. Mitt minne sviker mig och jag har inte talat med mamma om det här på länge men jag hoppas och tror att han ändå fick dela vår jul långt in in på kvällen och slapp gå hem eller ännu värre dra runt ute i kylan.

Julen 2012. ett par veckor senare kom Sebastian.
Senare i livet när jag sexton år gammal träffade min första flickvän så flyttade jag i stort sett in hos henne och hennes familj under en period. Vi var förälskade och känslorna svallade. Inte en sekund ville vi vara ifrån varandra. Hennes mamma och pappa hade en lägenhet i Bagarmossen. Att de var lite knepiga kunde jag känna redan från början. På kvällen kom pappan hem från jobbet som fastighetsskötare och kokade fisk till deras katt. Det var en extremt bortskämd katt som bara åt kokt torsk. Efter det så satte han sig med en öl i soffan och tittade på tv. Jag och Anne satt oftast inne på hennes rum men behövde ju då och då komma ut för att äta eller gå på toaletten. Hennes pappa blev nästan alltid full på kvällarna. Hur han blev full visste vi inte för vi såg honom aldrig dricka. Efter några månader tillsammans så bestämde vi oss för att ta reda på hur det gick till. VI letade igenom hela lägenheten efter sprit men hittade ingenting. Bara folköl i kylskåpet och det förstod vi att han inte kunde dricka sig full på. Till slut hittade vi hans gömställe. Ett av dem i alla fall. I dammsugarens utrymme för dammpåsen låg en kvarting brännvin. Han hade säkert fler fiffiga gömställen som vi aldrig hittade.

Hennes pappa blev inte glad och trevlig när han drack. Snarare oberäknelig, lömsk och elak. Vi var tillsammans i sju år och försökte de första åren fira jul både hos hennes föräldrar och mina. Det funkade aldrig. Hennes pappa blev alltid full och började mucka bråk. Kallade henne elaka saker som gjorde mig tokig och så var bråket igång. När min flickvän en julafton gick emellan oss så knuffade han henne rakt igenom ett glasparti i vardagsrumsdörren. Hon skar upp ryggen riktigt illa och fick sy en massa stygn. Efter det så firade vi inte jul hos dem fler gånger. Det var trevligare hos mina föräldrar. Där var det tryggt och en varm stämning.
Spola kröken :)

Gör som Loffe, spola kröken!
Så alla tycker inte att det här med jul är så himla skoj. Det visste ni förstås redan innan min lilla berättelse. Men tänk gärna på det och ta det lite lugnt med alkoholen och ge era barn och barnbarn en fin jul att minnas tillbaka på.

God Jul

Kennet

söndag 6 november 2016

Första snön kom idag och cyklarna åkte in för vintern

Så kom då den första snön till sist. Inte mycket men tillräckligt för att det skulle locka ut folk i pulkabackarna. Sebastian har varit hos mormor Nina lördag till söndag och de hade varit på Östermalms IP och lekt i snöhögen där. Han var supernöjd när vi hämtade honom. Det är en fantastisk lyx att få så mycket hjälp av henne. Vi måste se till att bjuda ut henne på något skoj för att visa vår uppskattning.
Sebbe leker i årets första snö

När vi nu hade barnvakt så passade Lotta och jag på och såg Frits Langs epos Metropolis från 1927 som visades på Bio Rio igår kväll. Det var en konceptvisning tillsammans med The Metrophonic Orchestras. Det var en visuell fest och orkesterns sound var hypnotiskt och faktist lite sövande. Föreställningen var lång, över två timmar med en paus på 30 minuter. Både Lotta och jag somnade till vid ett par tillfällen :)

Fantastisk film som fortfarande känns aktuell. Ämnet är iofs tidlöst då det handlar om klasskamp, segregation och hur en elit i samhället utnyttjar den svagare majoriteten. Det går att dra paralleller till dagens Sverige utan att behöva någon större portion fantasi eller inlevelseförmåga. 

Nu har vi ställt in MTB cyklarna för vintern. Både Lotta och jag tycker inte att det är lockande att ge oss ut i mörker och snöglopp. Det får bli annan typ av träning nu tills solen och värmen kommer tillbaka. Kommer det ordentligt med snö blir det säkert skidor men annars får det bli spinningpass och styrketräning på gymmet istället. Vi kommer säkert att längta lite extra efter våren i år.

Som tur är har vi en fantastisk resa att se fram emot i vinter. Den 21 december åker vi till USA för att fira jul med Lottas amerikanska "familj" där hon bodde under sina studier i Rochester. Vi börjar med ett par dagar på Manhattan innan vi flyger vidare up state till Rochester. Vi kommer bo hos Lisa och hennes familj i några dagar och får uppleva vintern där. Förra gången vi hälsade på var det sommar så det blir spännande att se hur vintern är där. 
Rochester Large falls 
I mellandagarna åker vi vidare ner till Houston, Texas för att fira nyår med våra vänner Louise och Henrik som flyttat dit från New York. Vi har aldrig varit i Texas och vet inte riktigt vad vi ska vänta oss. Vi har hört både bra och mindre bra saker. Oavsett så kommer det bli spännande. Kanske köper jag mig en stor Stetson hatt med mig hem. Tillsammans med dem ska vi också åka på en tripp till New Orleans för att uppleva den staden.
Houston Texas by night
Vi avslutar resan med en vecka på den karibiska ön Puerto Rico. Det är ett självstyrande territorium som tillhör USA så resan dit räknas som inrikesflyg vilket gör det både billigt och enkelt. Vi kommer åka runt på ön och bo ett par nätter i taget på olika ställen. Förhoppningsvis blir det massor av sol och bad så vi kommer hem bruna och fina.
Puerto Rico
//Kennet