måndag 25 augusti 2014

Sommarens segling är över och...

...Sebastian har njutit varje sekund av den precis som hans föräldrar har gjort. Nåja, vindvridningen med orkanstyrka rakt akter ifrån klockan fyra på morgonen på Bugö var kanske inte helt njutningsfull men i övrigt så har allt varit toppen.

Passage ut genom Baggensstäket 


För fulla segel

Det här är fjärde året som jag och Lotta seglar tillsammans i Stockholms skärgård. Det är andra året med Sebastian. Vi brukar vara ute två till tre veckor och i år blev det drygt två. Förra året var Sebastian dryga halvåret och inte så mobil, han låg helt enkelt still där man la ner honom. Vi förstod att så inte skulle bli fallet i år. Flera bekanta med barn hade varnat oss för att det kunde bli lite jobbigt så vi var förbereda på det värsta. Men det har gått riktigt bra.

Sebbe och Lotta badar på Nåttarös långgrunda strand

Vid vårrustningen så monterade vi ett nytt bordsstativ från företaget Lagoon som förutom bordsskivor även säljer en barnsadel som passar i samma fäste på stativet. Där satt Sebbe fastspänd när vi behövde ha alla fyra händer tillgänglig, t ex vid tilläggning och avfärd. Han tyckte även om att sitta på en av britsarna i ruffen och leka med sina leksaker och titta lite i böcker. Visst, han lärde sig snabbt hur man öppnar luckorna till stuvutrymmena ovanför bristsen där vi förvarade torrvaror. Kakor, russin och tepåsar blev snart ett enda kaos men det går ju att städa upp.

Sebastian i sin kaptensstol blir underhållen av sin mamma

För att underlätta för honom och våra nerver beslöt vi oss för att skippa ytterskärgården denna sommar. Det var även ett klokt val då algblommningen var i full gång när vi påbörjade seglingen. Då vi passerade utanför Utö så var det tjockt med alger, det påminde mer om ärtsoppa än vatten.

Här seglar vi på utsidan om Utö och vattnet är fullt med alger.

Det blev också färre naturhamnar än vanligt. Istället la vi till på större öar och hamnar där det fanns möjlighet till promenader, handla glass och bada på sandstrand. Vi hälsade på flera goda vänner på deras landställen, Camilla och Thomas på Älgö, Alice och Nemo på Sandhamn, Malin B och Jesper på Vitsgarn, Malin W på Fagerö och till sist Anne och Kurt på Runmarö. Alla har ni dessa fantastiska skärgårdsställen och chansen för oss att få njuta av dem och er gästfrihet har betytt massor för oss. Tack!
Härligt terassmys hos Camilla och Thomas på Älgö
På besök hos Alice och Nemo i deras sommarhus på Sandhamn

Malin, vår vackra båtpartner och tillika värdinna på Vitsgarn.
Hela gänget på Vitsgarn utom undertecknad.
Vitsgarn där Malin och Jesper har sommarhus är ett givet mål på varje segling. Ofta startar vi här men i år tog vi oss dit enkom för att njuta av deras trevliga sällskap. I år kom även Lottas gamla barndomskompis Melker dit med sin fru Ana. Vi badade, lekte och hade det allmänt gott där i dagarna två.
Lotta seglar optimistjolle på Vitsgarn

Men viss blev det en och annan naturhamn. Nyheter för i år var bland annat Bugö, Braka och Stora Hansten.
Vår egen lilla badvik på Stora Hansten

På Bugö strålade vi samman med min bror, hans fru och lilla kusin Tova. De har köpt båt denna säsong och detta var den första längre turen för dem. Lotta hade kollat på vädret och då det skulle blåsa hårt från öst under natten så letade vi länge innan vi hittade en bra hamn på Bugö. Den var väl skyddad för alla vindar utom rak väst. Det låg ganska många båtar i viken som sökt skydd för natten. Klockan 4 på morgonen vaknad vi av ett galet åskoväder med hällregn och kraftiga vindar från....Väst! Precis alla båtägare var uppe på däck för att rädda sina båtar från skador. Det gick dock snabbt över och efter en timme kunde vi krypa till kojs igen men det var svårt att koppla av och somna om.


Bosse, Tova och Tessan på sin nyinköpta Saga 25 ann0 nittonhundrasjuttionågonting.


I vissa hamnar låg vi två dagar men oftast blev det bara en. Vi tog det oftast lugn med frukost, morgondopp och kanske t o m lunch innan vi på eftermiddagen seglade mellan två och fyra timmar. Eftersom Sebastian oftast sover middag på eftermiddagen så blev passen ute till sjöss inte så långa för honom.

Sebastian sover gott i förruffen
Det har varit varmt i sommar. Sjukt varmt! Vattentemperaturen har pendlat mellan 24-27 grader vart vi än varit. Så varmt i vattnet har jag aldrig upplevt i Stockholms skärgård. I luften har det oftast varit runt 26-28 grader. Vi har badat och badat och badat för att hålla oss någorlunda svala. Sebastian trivs bäst när han få bada i blaja eller en hink. Han står gärna i strandkanten och kastar småsten i vattnet men skippar helst att blöta ner sig.
Lotta njuter av det varma vattnet, visst ser det härligt ut!

torsdag 31 juli 2014

Det gungar så sjönt

Sitter i sittbrunnen och vaggar sakta från sida till sida. Kvällen är ljum och runt omkring hörs välbekanta ljud från gräshoppor och båtgrannar. Lotta stökar nere i ruffen och Sebastian sover i förpiken. Det är sommar och nu trivs jag som allra bäst.


måndag 14 juli 2014

Rapport från ett somrigt Västergötland

 Tre av åtta veckors semester är nu avverkade. Lotta, Sebbe och jag har tillbringat dessa på vårt nygamla sommarställe i Västergötland. Nygammalt på det viset att Lotta och hennes syster precis fått ta över det efter sin mamma som inte längre orkade driva runt det på egen hand. Fantastiskt generöst och ett bra tillfälle att se hur livet som "godsägare" fungerar.

Sommarstugan ligger alltså i Västergötland och  är placerad bara ett par hundra meter från Vänerns strand. Närmaste tätort är Österäng i Götene kommun och sommarstugeområdet kallas för Björstorp. Till stugan hör även en båtplats och där ligger en styrpulpetare förtöjd för kortare badturer ut till öarna i närheten. Nedan ett par bilder från en tur till ön Vigeln.

Sebbe trummar på mammas mage vilket verkar kittla en del :)

Det fanns små hålor med djupt vatten bland stenarna och Sebbe älskade att doppa sig där.
 Det är en liten sportstuga byggd 1968 av Lottas mamma och pappa. Det finns även en timrad gäststuga som fungerar som vårt sovrum när vi är här. Det har alltid varit ett digitalt svart hål här så det första vi fixade var en riktantenn för GSM och en ny tv-antenn. Så nu finns det i alla fall fungerande tv och ett halvskakigt mobilt bredband. Vi har jobbat på flitigt med att försöka sätta vår egen prägel på huset och tomten de här veckorna. Det har blivit nya soffor, hyllsystem, infravärme  och så har vi också fällt en del stora granar på tomten för att lätta upp lite. Det kändes lite som om tomten var uthuggen ur granskogen innan dess men nu är det övervägande lövträd omkring oss.

Bad i diskbaljan, en klassiker för varje 1,5-åring
I området har även Lottas moster och familj en stuga. Varje sommar samlas alla i familjen med kusiner och sysslingar för att fira midsommar. Sen brukar kusinerna turas om att vara här så det finns alltid barn att leka med för Sebbe som verkar trivas med att vara minst i gänget. Han får i alla fall massor av uppmärksamhet. 
Självplock av jordgubbar utanför Lidköping

Sebbe plockade kanske inte så många men åt desto fler
Sommaren så här lång har alltså varit utmärkt. Vi har förätit oss på jordgubbar men Klings goda vaniljglass. Promenader på Kinnekulle i de vackra ädellövskogarna har det också blivit. Båtturer och massor av sol och bad. Mys på tomten och goda middagar i vänner och släkts sällskap. För första gången har vi haft besök av vänner från Stockholm här då Malin W, Elisabeth och Daniel stannade över en helg. Det var supermysigt och vi hoppas att de kommer tillbaka fler gånger.

Nu har vi en vecka kvar här på landet innan vi åker hem till Stockholm igen. Då väntar tre veckors segling i skärgården, något som jag personligen har längtat efter något så otroligt mycket. Det kommer bli toppen. Bilder och lite rapportering kommer så småningom.

Ha en fortsatt toppensommar så hörs vi i augusti!

torsdag 12 juni 2014

Resan till Rom

Lotta, Sebbe och jag har varit i Rom på en långweekend. Här följer några tips om vad som fungerade bra, och vad som fungerade mindre bra. Dessutom ska jag försöka tipsa om vad vi tyckte var trevligt att se och uppleva i Rom.

Colosseum, en imponerande byggnad med en blodig historia.

Resan


Planet till Rom avgick 06:10 från Arlanda på fredagsmorgonen den 16 maj. Taxin plockade upp oss 04:00. Med facit i hand så var det dumt att åka så tidigt. Visst, man får en hel dag i Rom men vad spelar det för roll om ögonen blöder och hjärnan är som mjukost? Den som klarade av resan bäst var Sebastian eftersom han passade på att sova när han kunde. 


Sebastian röjer runt på Arlanda flygplats
Vi reste med SAS och hade bokat plusbiljetter för att få möjlighet att göra en ombokning ifall det skulle krävas. I priset för plus så ingår det även fria måltider och dryck på planet, möjlighet att välja platser längst fram i kabinen samt tillgång till SAS lounge på flygplatserna. Det var otvivelaktigt värt de extra 500 kronorna per biljett. 

Utanför flygplansfönstret passerar Sveriges landskap och Sebbe titta fascinerat på
Loungen på Fiumicino flygplatsen var ett andningshål vid hemresan och riktigt skönt att kunna hänga där, dricka kaffe, bubbel och mumsa på mackor eller kaffebröd som det bjöds på. Gratis WiFi och tidningar samt sköna stolar var inte heller fel. Vid nedresan så var det faktiskt några som utnyttjade tillgången till fri alkohol och satte igång att dricka vin och bubbel klockan sex på morgonen. Själva så nöjde vi oss med kaffe och frukost, vin skulle vi nog få tids nog ändå och av bättre kvalité än det som serverades ombord på flygplanet. Ska ni resa med SAS och speciellt med småbarn så rekommenderar jag er att kosta på er plus-biljetter.


Boende

Framme vid den imponerande porten som ledde upp till vår hyrda lägenhet.
Vid elva-tiden så var vi till slut framme vid vår hyrda lägenhet på Via del Gesú 80 mitt i det Gamla Rom. Vi möttes av en stor och pampig port på en skräpigt och lite risig bakgata. Vi fick vänta ett bra tag innan vår värd dök upp och släppte in oss. Lägenheten hade två rum i etage med sovrummet uppe och ett kombinerat vardagsrum och kök nere. Det var enkelt men funktionellt. Den utlovade takterassen med utsikt över Rom visade sig vara ett lite krypin på taket som nåddes genom att klättra ut genom sovrumsfönstret och den enda utsikten som bjöds på var rätt in i en husvägg.

Lotta och Sebbe utanför Pantheon
Vi lämnade vårt bagage i lägenheten och begav oss ut på en lite upptäcktsfärd i närområdet. Bara ett hundratal meter bort låg Pantheon. Det är den äldsta fortfarande fungerande katolska kyrkan. En fantastisk byggnad med ett vackert torg, eller Piazza som det heter på Italienska, utanför.

Pantheons berömda Oculus som mäter 8,2 meter i diameter

Lotta och Sebbe inne i Pantheon
 Ytterligare ett hundratal meter bort låg Piazza Navona, ett av roms största och vackraste torg. Mitt på torget står statyn Fontana dei Quattro Fiumi som uppfördes av den berömda skulptören Bernini. Omgivningarna andas historia och var man än tittar så ser man vackra byggnader och skulpturer. Fördelen med att bo mitt i gamla Rom är att alla sevärdheter ligger på bekvämt promenadavstånd. Nackdelen är att du bor mitt i turistghettot. Så fort vi lämnade lägenheten så var det packa med turister, försäljare och tiggare. Tänk dig Drottninggatan mellan T-centralen och Hötorget i Stockholm, eller Västerlånggatan i Gamla stan. Om vi skulle resa till Rom igen så tror jag inte vi skulle välja att bo där igen. Hellre lite längre att gå men genuint och trevligt.

Lotta under ett träd vi passerade 

Mat och dryck


Italien anses av många vara gastronomins högborg. Lotta och jag är båda intresserade av mat och vin så hade höga förväntningar på Roms kök. Jag känner mig inte så lite bortskämd och blasé när jag nu kämpar för att formulera mig. Maten vi åt var oftast helt ok men inte fantastisk, så kanske man kan sammanfatta det. Visst, vi hade med oss en liten anarkist på 17 månader så urvalet av restauranger krympte av den anledningen. Ingen småbarnsförälder med självbevarelsedrift går på lyxkrog med ett litet barn. Vi använde oss av Yelp och Travel Adviser apparna på våra iPhones för att få tips på bra ställen i lämpliga prisklasser och som inte låg alltför långt bort. Nu till ett par tips:

La Carbonara dal 1906

I Monti-kvarteren på på Via Panisperna 214 ligger restaurangen La Carbonara dal 1906. Här åt vi den bästa Pastan under vår vistelse i Rom. Restaurangen är långsmal och det som först ser ut att vara ett litet hål i väggen visar sig svälja en ansenlig mängd människor. Vi blir placerade nära entrén vilket passar oss bra då detta ofta är den mysigaste delen av restaurangen. Jag gissar att restaurangägarna lägger mest krut på att "pynta" den del av restaurangen som syns ut mot gatan. När man får in menyn blir man först lite förvirrad. Som tur var så hade vi läst på nätet hur det funkar. Menyn är bara på Italienska och det är helt beroende på kyparens dagshumör huruvida du kan räkna med att få den översatt till engelska. Du börjar med att beställa vilken typ av Pasta du vill äta. Då menar jag alltså enbart Pastan, inte sås eller andra ingredienser. Sen beställer du vilken "stil" eller "smak" du vill ha. Jag tog Bucatini Cacio e Pepe, en tjockare typ av spagetti med massor av riven Percorino, olivolja och svartpeppar. Mycket enkelt men väldigt gott.

Bar del Cinque

De  i vårt tycke mysigaste kvarteren ligger i ett område som kallas Trastevere. När vi planlöst gick omkring här passerade vi ett lite torg. På torget finns en bar som heter Bar del Cinque. Adressen är Vicolo Dè Cinque, 5. Baren ser rätt ruffig ut, och personalen matchar den känslan bra. En kvinna som jag utan tvekan kunnat ta för en missbrukare såg oss och sa att de precis lagat till hemgjord Tiramisu och av vi måste prova den. Inte så lite tveksamma så beställde vi  in en Tiramisu och ett par glas vin. Gissa om att vi blev positivt överraskade! Den godaste Tiramisun någonsin och perfekt vinval till det. De ska tydligen servera grymma Mojitos här också så är ni i området, prova detta ställe! Man ska inte döma hunden efter håren.

Lotta mumsar i sig av den jättegoda Tiramisun på Bar del Cinque.

La Fraschetta Romanesca

Denna lilla restaurang besökte vi på ren chansning. Vi gick förbi och tyckte att det såg trevligt ut. Alldeles innanför ingången var den stora ost och charkdisken och vi fick bord precis intill. Under tiden vi väntade på vår mat kom det in flera italienska sällskap vilket var lovande. Maten vi fick var enkel men väldigt god och med hög kvalité. Rekommenderas varm då den kände genuin och trevlig. Adressen är Via Tacito, 54. 

Charkdisken på La Fraschetta Romanesca.

Glass!!


Ett måste vid ett besök i Italien är att äta glass. I vart och vartannat gathörn hittar du en glassbar med låda efter låda av färggrann och ljuvlig glass. Vi provade flera olika ställen och även om det finns skillnader så är det alltid gott. Den bästa visade sig vara den som låg precis utanför vår lägenhet på Via del Gesü.


Lotta uppflugen i fönstret på vår lägenhet






måndag 12 maj 2014

Det är väl dags nu...

...för en uppdatering av bloggen. Inser lite generat att detta är första inlägget för 2014 så jag får väl börja med att önska gott nytt år :)

Fyrverkerier över Stockholm sett från Fåfängan
Livet här hemma på Södermalm går sin gilla gång. Jag är föräldraledig med Sebastian sedan i januari och stortrivs verkligen med det. Nu har våra rutiner satt sig och dagarna går i lugnt tempo men med massor av samvaro och mys.

Senaste gången jag skrev i bloggen var runt jul och då var ämnet sömn, eller rättare sagt bristen på densamma. Sömnen har fortsatt att vara knackig till fram för ett par veckor sedan. Då hände något mycket märkligt. Från en dag till en annan så började han att sova i sin egen säng hela natten utan att vakna. Va!! Skillnaden kunde inte vara större. När jag nu sitter och skriver dessa rader klockan 09:20 på morgonen så sover han fortfarande som en stock. Han går och lägger sig runt åtta i normala fall men just igår så blev det någon timme senare och sen sover han gott i ungefär tolv timmar. Halleluja! Nu lämnar vi det ämnet för gott (hoppas jag).

Återbesök på barnkardiologen

Ultraljudsundersökning av sprattlande bebis
Vi var på återbesök på barnkardiologen i mars för en rutinkontroll av Sebastians hjärta. Allt såg bra ut och vi kommer framöver få gå på kontroller en gång per år. Lotta och jag hade inför mötet förberett oss med lite frågor som vi kände att vi saknade konkreta svar på. T ex om vi kan betrakta Sebastian som fullt frisk nu? Behöver vi tänka på något med kost och fysisk ansträngning? Vilka risker för framtida komplikationer finns det?
Ett hjärta behöver motion för att må bra
Svaret blev att; Jo, han är att betrakta som frisk nu. Men...det är en stor korrektion som han genomgått och det finns vissa anatomiska skillnader mellan hur hans och normala blodkärl ser ut. Det första operationerna av det slag som han genomgått utfördes i Sverige på slutet av åttio-talet och därför är det svårt att veta hur det kommer påverka i det långa loppet. Enligt läkaren så kommer Sebastian att kunna utföra alla typer av aktiviteter utan restriktioner. Det är alltid viktigt med motion och kost för att hålla hjärtat friskt och ännu viktigare för Sebastian. Så vi kommer vara noga med vad han stoppar i sig och se till att han redan tidigt vänjer sig vid fysisk aktivitet.

Vår dagar hemma tillsammans

Dagarna går som sagt sin gilla gång för Sebastian och mig. Vanligtvis så beger vi oss iväg till någon öppen förskola på förmiddagen. Det blir antingen Sofia församlings förskola på Borgmästargatan eller Stora Blecktornsparken. Där brukar vi stöta ihop med Sebastians kompis Hanna som är en månad äldre och en riktig kalaspingla. Hennes mamma och pappa är inte så dumma de heller så jag gillar att umgås med dem. De delar på sin föräldraledighet så att de är hemma med Hanna antingen två eller tre dagar i veckan vardera.
Hanna och Sebastian på Stadsmuseum
På eftermiddagarna blir det lite gott och blandat. Vi har köpt årskort på Skansen, Fotografiska, Spårvagnsmuseet och Stadsmuseet. Skansen är fantastiskt bra om vädret är ok. Om det är regn och rusk blir det oftast något museum. Vi brukar också besöka mormor en gång i veckan. Då är oftast hans kusin Kerstin där. Hon är fem år och älskar Sebbe så han får stå ut med mycken uppmärksamhet och kärlek då. Dessutom klämmer vi in besök hos morfar varannan måndag då vi tar ut hundarna på promenad. Farmor ska ha besök varje vecka också så vi är sällan sysslolösa.

Sebastian med Kerstin i Tessinparkens berömda "Ägg"
På kvällen efter en lång hektisk dag så äter vi middag tillsammans och om man har riktig tur så vankas det ett varm bad tillsammans med mamma. Sebastian älskar att bada lika mycket som han hatar att duscha efteråt. Så ser alltså dagarna ut med vissa undantag. Ett undantag kommer nu till helgen då vi åker till Italien och Rom. Så till nästa gång så säger vi arrivederci!!
//Kennet

söndag 29 december 2013

Sov ungdj*vul, sov!

Farbror Kennet funderar kring det här med sömn
Det är tur för Sebastian att han är ett sådant charmigt litet barn. I annat fall hade vi sålt honom för länge sedan. Är det normalt för en ettåring att sova i två- till tre-timmars pass? Rutinen för oss ser ut så här. Han vaknar runt sju-åtta på morgon. Är det vardag och arbetsdag så går oftast jag upp och fixar frukost till familjen. Lotta och Sebbe ligger kvar och gonar sig under tiden. Är det helg så ligger vi kvar alla tre och myser en stund. Det brukar bli ett slags uthållighetstest vem av oss som pallar att ligga kvar längst för att slippa gå upp och göra frukost. Ingen av oss är bättre på det spelet än den andre så det brukar fördela sig bra. Sen är han vaken fram till kanske tio då han brukar ta en tupplur på en timme. Sen blir det lunch vid tolv. Han tar en eftermiddagslur på en till två timmar. Vid sex är det middag och runt halv åtta så är det dags för sängen.
Vårt lilla charmtroll i sällskap av Baloo

Det är sällan problem att lägga honom vilket är skönt. Ett par vaggvisor och så är han i drömmarnas land. Det är sen det börjar. Han vaknar till med jämna mellanrum och gråter. Då brukar det räcka med att ge honom nappen och vända honom på sidan för att han ska somna om. Vid 22 så brukar han vakna och vara ilsken som ett bi. Då är det dags för välling. Efter det så somnar han oftast om ganska snart. Sen sover han förhoppningsvis ett par timmar fram till ett eller två. När han vaknar då är han ofta ganska ledsen så vi brukar ta över honom i vår säng.

Sen har han en period fram till fem då han vevar runt, roterar i sängen, pratar och allmänt lever om. Vid fem brukar han somna om och då sover han som bäst fram tills han vaknar vid sju, åtta ungefär. Det innebär att vi aldrig får tillfälle att sova sammanhängande utan det blir två timmar här och tre timmar där. Vissa nätter sover vi i separata sovrum för att en av oss ska få en chans att återhämta sig lite.

Sova? Varför då när det är så trevligt att vara vaken!
Frågan är hur länge de kan hålla på så här? Mina minnesbilder av Kim och Tobias som små var att de sov hur bra som helst på nätterna. Vi har ställt oss frågan om det kan hänga ihop med allt som han var med om under sina första tre månader. Det kanske ger honom jobbiga drömmar som väcker honom hela tiden. Han sover som allra bäst när han får ligga på Lottas mage och gosa.

Så här sover han som allra bäst


I morgon ska mormor vara barnvakt på kvällen för att Lotta och jag ska kunna se en traditionsenlig konsert som Lotta gått på i över tio år och som jag sett de senaste tre åren. Det är bandet "The Beeters" som spelar på Glenn Miller Café under några kvällar mellan jul och nyår varje år. Ett otroligt drag och något som bara inte får missas. Förra året var Lotta höggravid och avstod men annars så har hon sett alla konserter från start. Ingen av oss tror egentligen på att det ska funka att lämna Sebastian hela kvällen med mormor men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. Skulle det bli panik och för jobbigt så har vi kommit överens om att jag åker hem till Sebastian och Lotta får partaja loss ordentligt.




fredag 27 december 2013

Julfrid och digitala zombies

Julen 2013 är i det närmaste över. Sista timmen är påbörjad och familjen har precis somnat. Sebastian har varit olycklig, gråtit och vägrat att sova. Vi gissar att han har en känning av vinterkräksjukan. Julafton firade Lotta, jag och Sebastian ihop med mina två stora grabbar, Kim och Tobias samt mamma och Lisa eller "ex-häxan" som hon kallade sig själv häromdagen. Idag, två dagar senare ligger Tobias, mamma och Lisa magsjuka. Som tur är så verkar Lotta och jag vara immuna. Ingen av oss har någonsin haft kräksjukan trots att vi t ex tog hand om spysjuka barn förra vintern. Sebastian har nog fått samma gen som oss, den som gör var femte svensk immun mot caliciviruset men kanske att han ändå har lite turbulens i magen.
Det har varit en mysig helg med massor av god mat och tid att vila. Inte så mycket fläng vilket är skönt. Åren då vi skulle hinna med alla föräldrarna på bådas sidor samma dag är över. Nu är det killarnas tur att flänga runt några år.

Sebastian nerbäddad i sin vagn
I fredags städade jag undan mina saker på kontoret och sa tjingeling till kollegor och medarbetare. Från och med den 7 januari så ska jag vara pappa på heltid. Nio månaders föräldraledighet. Galet! Det är lite läskigt faktiskt. Min största oro är att jag ska bli understimulerad och börja klättra på väggarna. Lotta brukar lugna mig med: "Det kommer du inte att ha tid med".
Jag har inte gjort upp några planer förutom att hänga med Sebastian. Förhoppningsvis kommer det bli mer tid till att fotografera också men det kommer i så fall på köpet. En förhoppning finns också om att jag ska orka skriva dagbok under dessa månader. Ett sätt att kunna se tillbaka på en förhoppningsvis både unik och trevlig period i livet senare. Med Kim och Tobias var jag inte ledig mer än de obligatoriska tio dagarna. På den tiden drev jag egen firma och så var det väl andra tider också som gjorde att det inte kändes självklart att dela på dagarna då.

Sebastian på väg ner i bastun
Inför min föräldraledighet har jag lovat mig själv en sak, nämligen att inte förvandlas till en digitalzombie. En digitalzombie är en person som är så fokuserad på sin mobil eller padda så att allt annat runt omkring försvinner. En bekant berättade idag hur han blivit påkört av en kvinna med barnvagn som var djupt försjunken i sin mobil. Han såg henne på avstånd och stannade upp och stod sen helt stilla för att se vad som skulle hända. Hon travade rakt på honom och tittade argt upp från sin mobil och skällde på honom för att han inte såg sig för. Digitalzombies är vanliga här på söder. Man ser dem i parken, på förskolan och vandrades omkring på gator och torg. Nä, det är inte ok. Jag ska verkligen försöka skärpa mig och koncentrera mig på Sebbe när vi tillbringar tid ihop.

Till sist, en riktigt god fortsättning önskar Sebbebebben och vi er alla!