söndag 29 december 2013

Sov ungdj*vul, sov!

Farbror Kennet funderar kring det här med sömn
Det är tur för Sebastian att han är ett sådant charmigt litet barn. I annat fall hade vi sålt honom för länge sedan. Är det normalt för en ettåring att sova i två- till tre-timmars pass? Rutinen för oss ser ut så här. Han vaknar runt sju-åtta på morgon. Är det vardag och arbetsdag så går oftast jag upp och fixar frukost till familjen. Lotta och Sebbe ligger kvar och gonar sig under tiden. Är det helg så ligger vi kvar alla tre och myser en stund. Det brukar bli ett slags uthållighetstest vem av oss som pallar att ligga kvar längst för att slippa gå upp och göra frukost. Ingen av oss är bättre på det spelet än den andre så det brukar fördela sig bra. Sen är han vaken fram till kanske tio då han brukar ta en tupplur på en timme. Sen blir det lunch vid tolv. Han tar en eftermiddagslur på en till två timmar. Vid sex är det middag och runt halv åtta så är det dags för sängen.
Vårt lilla charmtroll i sällskap av Baloo

Det är sällan problem att lägga honom vilket är skönt. Ett par vaggvisor och så är han i drömmarnas land. Det är sen det börjar. Han vaknar till med jämna mellanrum och gråter. Då brukar det räcka med att ge honom nappen och vända honom på sidan för att han ska somna om. Vid 22 så brukar han vakna och vara ilsken som ett bi. Då är det dags för välling. Efter det så somnar han oftast om ganska snart. Sen sover han förhoppningsvis ett par timmar fram till ett eller två. När han vaknar då är han ofta ganska ledsen så vi brukar ta över honom i vår säng.

Sen har han en period fram till fem då han vevar runt, roterar i sängen, pratar och allmänt lever om. Vid fem brukar han somna om och då sover han som bäst fram tills han vaknar vid sju, åtta ungefär. Det innebär att vi aldrig får tillfälle att sova sammanhängande utan det blir två timmar här och tre timmar där. Vissa nätter sover vi i separata sovrum för att en av oss ska få en chans att återhämta sig lite.

Sova? Varför då när det är så trevligt att vara vaken!
Frågan är hur länge de kan hålla på så här? Mina minnesbilder av Kim och Tobias som små var att de sov hur bra som helst på nätterna. Vi har ställt oss frågan om det kan hänga ihop med allt som han var med om under sina första tre månader. Det kanske ger honom jobbiga drömmar som väcker honom hela tiden. Han sover som allra bäst när han får ligga på Lottas mage och gosa.

I morgon ska mormor vara barnvakt på kvällen för att Lotta och jag ska kunna se en traditionsenlig konsert som Lotta gått på i över tio år och som jag sett de senaste tre åren. Det är bandet "The Beeters" som spelar på Glenn Miller Café under några kvällar mellan jul och nyår varje år. Ett otroligt drag och något som bara inte får missas. Förra året var Lotta höggravid och avstod men annars så har hon sett alla konserter från start. Ingen av oss tror egentligen på att det ska funka att lämna Sebastian hela kvällen med mormor men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. Skulle det bli panik och för jobbigt så har vi kommit överens om att jag åker hem till Sebastian och Lotta får partaja loss ordentligt.




fredag 27 december 2013

Julfrid och digitala zombies

Julen 2013 är i det närmaste över. Sista timmen är påbörjad och familjen har precis somnat. Sebastian har varit olycklig, gråtit och vägrat att sova. Vi gissar att han har en känning av vinterkräksjukan. Julafton firade Lotta, jag och Sebastian ihop med mina två stora grabbar, Kim och Tobias samt mamma och Lisa eller "ex-häxan" som hon kallade sig själv häromdagen. Idag, två dagar senare ligger Tobias, mamma och Lisa magsjuka. Som tur är så verkar Lotta och jag vara immuna. Ingen av oss har någonsin haft kräksjukan trots att vi t ex tog hand om spysjuka barn förra vintern. Sebastian har nog fått samma gen som oss, den som gör var femte svensk immun mot caliciviruset men kanske att han ändå har lite turbulens i magen.
Det har varit en mysig helg med massor av god mat och tid att vila. Inte så mycket fläng vilket är skönt. Åren då vi skulle hinna med alla föräldrarna på bådas sidor samma dag är över. Nu är det killarnas tur att flänga runt några år.

Sebastian nerbäddad i sin vagn
I fredags städade jag undan mina saker på kontoret och sa tjingeling till kollegor och medarbetare. Från och med den 7 januari så ska jag vara pappa på heltid. Nio månaders föräldraledighet. Galet! Det är lite läskigt faktiskt. Min största oro är att jag ska bli understimulerad och börja klättra på väggarna. Lotta brukar lugna mig med: "Det kommer du inte att ha tid med".
Jag har inte gjort upp några planer förutom att hänga med Sebastian. Förhoppningsvis kommer det bli mer tid till att fotografera också men det kommer i så fall på köpet. En förhoppning finns också om att jag ska orka skriva dagbok under dessa månader. Ett sätt att kunna se tillbaka på en förhoppningsvis både unik och trevlig period i livet senare. Med Kim och Tobias var jag inte ledig mer än de obligatoriska tio dagarna. På den tiden drev jag egen firma och så var det väl andra tider också som gjorde att det inte kändes självklart att dela på dagarna då.

Sebastian på väg ner i bastun


Inför min föräldraledighet har jag lovat mig själv en sak, nämligen att inte förvandlas till en digitalzombie. En digitalzombie är en person som är så fokuserad på sin mobil eller padda så att allt annat runt omkring försvinner. En bekant berättade idag hur han blivit påkört av en kvinna med barnvagn som var djupt försjunken i sin mobil. Han såg henne på avstånd och stannade upp och stod sen helt stilla för att se vad som skulle hända. Hon travade rakt på honom och tittade argt upp från sin mobil och skällde på honom för att han inte såg sig för. Digitalzombies är vanliga här på söder. Man ser dem i parken, på förskolan och vandrades omkring på gator och torg. Nä, det är inte ok. Jag ska verkligen försöka skärpa mig och koncentrera mig på Sebbe när vi tillbringar tid ihop.

Till sist, en riktigt god fortsättning önskar Sebbebebben och vi er alla!


onsdag 25 september 2013

Oj oj oj vad mycket som hänt sedan sist

Sommaren har passerat med sedvanlig hyperdrive ilagd. Sitter på tåget mellan Örebro och Stockholm på väg hem från en konferens och vad passar väl bättre att fördriva tiden med än att skriva lite på bloggen. Var ska jag nu börja... Jo med en bild från sommarens segling.
För att få tillbringa så mycket tid som möjligt med Sebastian i sommar så planerade jag ihop en ledighet på sammantaget åtta veckor bestående av en del semester och en del föräldraledighet. Schemat var spikat redan från början, två veckor på Gotland, två veckor på landet, två veckors segling, och till sist två veckor i USA. För att begränsa mig lite och inte göra det här inlägget monstruöst långt så vill jag snabbspola lite här och där samt kasta mig lite fram och tillbaka i det som ska avhandlas.
Lotta badar i lagunen på Tärnskär

När jag och Lotta redan i våras planerade upp vår semester så var det ett par saker som oroade oss lite. Hur skulle det fungera att segla med Sebastian? Behövde vi tänka på något speciellt inför resan till USA i och med att hans korrigerade hjärtfel? Vi återkommer till USA resan.
Glada seglare

Segling i Stockholms skärgård

Lotta Löfwall får hjälp med att styra vår segelbåt Paragraf genom Stockholms skärgård
Sebastian hjälper Lotta med att styra

Seglingen visade sig fungera alldeles fantastiskt bra. Det hela underlättades naturligtvis av att han inte är så mobil ännu. Han ligger där han ligger så att säj! Det blev tio underbara dagar i stockholms skärgård med ovanligt mycket bad och sol. Bada tycker nu inte Sebbe om speciellt mycket, i alla fall inte den sorten som förknippas med kallt vatten. Vi försökte flera gånger att ta med honom ner i vattnet tillsammans med oss med samma gallskrikande unge som resultat var gång. Efter några försök så struntade vi i det. Vi vill inte riskera att framkalla någon medfödd aversion mot vatten.
Sebastian nyvaken i segelbåten


Lotta Löfwall i segelbåten
Lotta vid rodret 

Förutom detta så var det bara ett typiskt nybörjarfel som föranledde viss smolk i en annars klar bägare. Jag nöjer mig med att avråda alla småbarnsföräldrar som läser detta att boka in middag på fina restaurangen ungefär samtidigt som bebis borde gå och lägga sig för natten. Det är en dålig ide'! Jo, ja, just det, kryckorna gjorde kanske också att seglingen blev lite besvärligare än vanligt. Kryckorna kom sig av en liten incident tidigare på sommaren och kanske också faller in under kategorin nybörjarfel.

Olyckligt hopp på okänt vatten

De flesta lär sig redan som barn att man inte ska hoppa eller dyka på okänt vatten. Jag missade den lektionen. En kväll under vår vistelse på landet så gick vi ner för att ta ett kvällsdopp. Det var svalt i luften och Lotta var tveksam till det hela. För att övertyga henne så slängde jag av mig kläderna, gav henne kameran och bad henne föreviga den mest episka bomb som någonsin släppts i Vänerns mörka vatten. Ni kan själva se det dödsföraktande hoppet på bilden nedan. Jag ber om ursäkt för blottande av en medelålders mans rumpa men badkläder kändes inte viktigt just då.
Hoppa på okänt vatten, dålig idé!

Tyvärr var det inte mer än 30 centimeter djupt på landningsplatsen och botten bestod av stora elaka stenbumlingar. Smärta!! Med stora blödande skrapsår och jack i smalbenen samt en otäckt värkande fot linkade vi upp till huset. Kusinfru Jenny som till vardags arbetar som husläkare var tursamt nog på plats och plåstrade om mig samt undersökte foten. En trolig fraktur var diagnosen så dagen efter for jag in till Lidköpings sjukhus för röntgen vilket bekräftade detta. Frakturen var i ett mellanben vilket inte går att gipsa så ordinationen blev att hålla foten obelastad och gärna i högläge under fyra veckor. Kryckor som sagt. Krångligt i kombination med segelbåt, skärgård, klippor och bebis. Men det funkade det med. Fuskade lite när den värsta svullnaden och smärtan lagt sig, säg inget till Jenny ;)

USA resan

De två sista veckorna på semestern tillbringade vi hos vänner i New York state. Första veckan hos Louise, Henrik och Wille i Fairfield några mil längst kusten österut. Det är andra gången vi hälsar på hos dem och alltid lika trevligt. På dagarna var vi runt på egen hand eftersom de arbetade men kvällarna tillbringade vi tillsammans med goda middagar och rikliga mängder vin.
Framför familjen Olssons hus i Fairfield
Flygresan över till USA gick med direktflyg från Arlanda till JFK. Det tar lite drygt åtta timmar på ditresan då man har motvind och nästan en timme kortare på vägen hem. Vi reste med Sebastian sittandes i vårt knä vilket gick bra på ditvägen. Då reste vi på dagen och han kunde följa sin vanliga dygnsrytm med långa vakenperioder och en tupplur då och då. Vi trodde att hemresas skulle bli ännu enklare eftersom den flögs under natten. Det var fel! Sebastian kunde inte komma till ro utan var i stort sett vaken hela natten. Och vi med honom. Det var en rejält trött familj som kom hem och det tog oss flera dagar att komma i form efteråt. Tips till er som planerar att resa med småbarn, gör det på dagtid. Inför resan kontaktade vi Sebastians läkare som skrev ut ett intyg på engelska som beskrev hans tillstånd och vad som utförts vid operationen. Det hade vi med oss hela tiden om det skulle hända något som krävde läkarvård. Vi slapp lyckligtvis använda det.
Brunch med familjen Casey
Efter en underbar vecka hos the Olssons så bilade vi vidare norrut i New York state till Batavia som ligger mellan städerna Rochester och Buffalo. Där hälsade vi på Lottas värdfamilj från tiden hon pluggade i USA. Det är en härlig familj bestående av mom and dad och deras åtta(!!) barn. Vi bodde hemma hos Lisa, Dave och Lisas son Steven. Lisa och Lotta är lika gamla och var bästisar då. Vi blev otroligt väl mottagna, precis som om vi hörde till familjen. Alla bjöd hem oss på middagar och skämde bort oss kungligt.
Lisa, Steven och Lotta framför Niagarafallen


Vi gjorde en massa skoj där höjdpunkten måste ha varit Niagarafallen som var otroligt mäktiga att se. Det blev en oförglömlig vecka och en perfekt avslutning på semestern.
Avslutningsvis några bilder från sommarens segling

Revenge grundet utanför Sandhamn i sikte

För fulla segel

En trygg hand på rorkulten





Paragraf ligger tryggt förtöjd vid klippan


För fulla segel

Trångt med båtar på Sandhamn


Grundet Revenge rakt föröver

En grå och regnig dag men det är fortfarande skönt att bada


Far och son har ett förtroligt samtal

En vacker träbåt på väg in i lagunen på Tärnskär



Lotta och Sebastian ombord Paragraf


Paragraf förtöjd i Norrpada skärgård

Den otroligt fina takterassen ovanför krogen på Finnhamn.







tisdag 2 juli 2013

Modern människa i en grottmänniskas kropp

Evolution of man
Den automatiserade delen av en människans liv styrs till stor del av ett intrikat samspel mellan ämnen vi kallar för hormoner. Det styr processer som matsmältning, tillväxt, sexualdrift och fortplantning. Hormonsystemet består av ett antal körtlar i kroppen som producerar de hormon vi behöver. Hormonsystemet samverkar med ett annat övergripande system i kroppen, det centrala nervsystemet.

På toppen av hormonsystemet finner vi kroppen minsta men viktigaste körtel, hypofysen. Den är bara stor som en ärta men styr och ställer i vår kropp som en egensinnig liten diktator. Dels styr den hormonproduktionen i andra körtlar men den har även till uppgift att stimuler äggstockarna/testiklarna, koncentrera urinet, stimulera tillväxten och hjälpa till vid förlossning och amning. Jag brukar ibland tänka på hypofysen som Mini-Me i Austin Powers filmerna, liten, stygg och med ett enormt ego.

Hormondiktatorn
Hormoner är kroppens budgivare. De skickar signaler till vissa specifika celler i kroppen att göra si eller göra så. Ett exempel är hormonet Oxytocin som är specifikt anpassat för att påverka muskelceller kring kvinnans livmoder för att hjälpa till vid värkarbetet då ett barn föds. En annan uppgift som hormonet har är att göra ringmuskeln kring mynningarna i mjölkgångarna avslappnade så att barnet kan amma lättare. Hormonnivåerna styrs automatiskt utifrån olika signaler. Ibland är det mängden av ett visst hormon som triggar ett annat hormon som i sin tur har som uppgift att hämma produktionen av det förstnämnda hormonet. Fiffigt och väldigt effektivt.

Tyvärr har människans utveckling de senaste århundradena sprungit ifrån detta, genom årtusende, finkalibrerade system. Ett bra exempel på det är socker. Naturlig tillgång till socker ute i naturen är begränsad varför våra kroppar är mycket effektiva när det gäller att ta upp kolhydrater och omvandla dessa till glykos i blodet. För att motverka för höga glykosnivåer så producerar kroppen insulin som signalerar till celler i kroppen att ta upp glykoset och omvandla det till energi för våra muskler, eller till energireserver i form av fett. Fungerade perfekt för våra förfäder men mindre bra idag då tillgången till socker och andra snabba kolhydrater är så ohyggligt mycket större. Vårt hormonsystem saknar möjlighet att justera nivåerna på den nya skala vi infört och således ser vi ett ökande antal människor med diabetes och fetma som resultat.

Varför nu detta intresse i vårt hormonsystem kan man undra? Det beror på flera saker. För det första så kämpar jag med min vikt som så många gånger förr. Det är en kamp som påverkas av mitt hormonsystem och kan jag förstå hur det fungerar får jag lättare att påverka min vikt.

WHAT!!
För det andra så är jag småbarnsförälder.
Efter att Sebastian föddes var det en tuff period, det vet ni som följt min blogg. All kraft gick åt till att vaka vid hans sida och oroa sig. Efter att vi kommit igenom det och landat i vardagen så har vi kommit in i bebislivet på samma sätt som alla andra småbarnföräldrar. Även om Sebastian kom igång sent med amningen så pumpade Lotta hela tiden ut mjölk och frös in för att hålla igång mjölkproduktionen.
Vid amning så frigörs det två hormon, Oxytocin som jag nämnt tidigare och Prolaktin. Prolaktin styr mjölkproduktionen men har samtidigt en hämmande effekt på ägglossningen. Troligen så är kroppen programmerad för att se till att kvinnor inte blir gravida allt för tätt inpå en förlossning. Oxytocinet drar ihop livmoderna och ser därmed till att blödningar bli mindre och att gravidmagen drar ihop sig. Kvinnor brukar skämtsamt säga att amning är världens bästa bantningsmetod för att magen så snabbt återgår till, nåja, "normalläge" igen.
Amning är bästa sättet att få tillbaka sin kropp igen efter förlossningen
Med alla dessa hormoner i omlopp och brist på nattsömn så är det inte konstigt att man känner sig en smula trött. Något som förhoppningsvis lite semester men sol och bad ska få rätsida på. Just nu behöver vi vara tillsammans och bara njuta av att vara lediga, äta god mat och vila. Jag hoppas komma igång med löpningen igen och kanske hinna läsa lite också.
Just i sommar finns det massor av roliga saker att se fram emot och själklart kommer jag berätta om det här på bloggen.

Utsikten från stranden nedanför vårt hyrda hus på Gotland

Tjolahopp

//Kennet

torsdag 27 juni 2013

Svensk midsommar i Västergötland


Svårt att avgöra vem som har roligast, barnen eller föräldrarna?
Trots att det bara är tredje sommaren som jag firar midsommar tillsammans med Lottas släkt i Västergötland så börjar det kännas som tradition. 

Dans runt midsommarstången
Apropå tradition så är midsommar en urgammal sådan. Den omnämns första gången i de isländska sagorna från 1200-talet. Traditionen att klä grönt vid firande härstammar troligen från romarriket och har sedan irrat sig norrut. Midsommarstången kom troligen till Sverige med tyska köpmän under 1400-talet. De firade ingången till maj med att klä en stång i grönt, därav att vi ibland kallar midsommarstången för "majstång". Men vårt bistra klimat gjorde det svårt att hitta grönt att klä stången i så vi flyttade fram stången till midsommar istället. 

Klara har vunnit på lotteriet
Undertecknad hamnade framför kameran för en gångs skull
Firande av midsommar på "landet" är ingenting man tar lätt på i den Palmska släkten. Det är inte nådigt om man underlåter att delta. I år var Lottas syster och hennes familj på Kreta istället och det var inte poppis. Dessutom är det ett strikt schema som börjar med gemensam lunch klockan 13:00. Efter det så börjar tipspromenad och firande på områdets gemensamma äng klockan 15:00. Därefter hinner man ev få en timmes vila innan det är dags att äta gemensam middag klockan 19:00.

Midsommarlunch, mums!
Alla samlade till lunch
Det är snapssånger och de ska alltid inledas med "Hej bonnapöjkar". Jag är sämst på snappsvisor och lyckas aldrig memorera texterna men hummar med så gott det går. I vanliga fall brukar käraste svågern hetsa till fylla men i år var han som sagt på Kreta så när det väl var dags att sova snurrade inte sängen utan stod alldeles still, skönt!
Det är fantastiskt trevligt alltsammans och mysigt att få delta. Ser fram emot många fler midsomrar med pöjkarna från slätten mellan Vänern och Vättern.


Mammor i två generationer hälsar Sebastian välkommen
Sebastian i mormors knä
I år var det extra roligt att åka dit för att träffa släkten eftersom vi var tre denna gång och inte två som tidigare. Sebastian var naturligtvis hedersgäst i år och han fick en massa uppmärksamhet. Alla kusinerna ville kika på honom och jag tror att lilla Klara 4 år blev lite kär i honom.

Klara med armarna om Jennys hals
Efter frukosten så gick vi en morgon promenad med Sacco. Lotta hade i uppdrag att plocka midsommarblommor för att dekorera borden med under lunchen. Sommaren måste vara lite sen i år för det växer ovanligt lite blommor på ängarna och i dikena. Dessutom är det ganska få sorter tyckte vi. Mest gula blommor så buketten blev lite enfärgad i år.
I år var det ont om blåa blomster men gula fanns det gott om.

Nu börjar midsommarbuketten bli klar
Som vanligt var det väldigt omväxlande väder. Ena sekunden spöregnade det och andra var det klarblå himmel. Så verkar det alltid vara här av någon anledning. Men det är i och för sig ganska charmigt. När vädret är vackert så visar sig landskapet och Vänern från sin bästa sida. Det är otroligt vackert att gå ner i hamnen och titta ut över den stora sjön.



En av Sveriges vackraste picnicplatser tro?

På söndagen skjussade Lotta och Nina mig till busstationen i Mariestad. Jag har en vecka kvar att arbeta innan det är dags för semester och Lotta stannar kvar på landet tillsammans med Sebastian och Sacco. Det är första gången sedan vi träffades för två och ett halvt år sedan som vi är ifrån varandra. Det kommer bli ensamt och tråkigt utan dem men samtidigt lite skönt att få sakna dem.
Lotta med en lite okynnig blick

Hoppas ni också haft en trevlig midsommar

//Kennet




onsdag 12 juni 2013

Nationaldagsfirande

Nationaldagen på torsdag och klämdag på fredagen betyder långhelg. Planen var ursprungligen att segla ut Paragraf till Runmarö via Södertälje men ett par felbeställda spridare satte stopp för det. Istället blev det firande hos goda vänner på deras landställe alldeles intill inloppet till Södertälje hamn. Barnen badade och hoppade studsmatta medan föräldrarna stillsamt tittade på och pratade om livets stora frågor.

Dödshoppet! Alba mitt i en saltomortal.
Helena  och Mattias har ett fantastiskt lite ställe precis intill inloppet till Södertälje hamn. Från deras brygga kan man sitta och titta på alla båtar som passerar. De har även fångvårdsanstalten Hall som grannar vilket förhöjer spänningen i livet för oss med livlig fantasi. Temperaturen i vattnen hade definitivt inte passerat 20 grader vilket gör det i mina ögon omöjligt att bada i. Det tyckte inte barnen och en del av de vuxna, majoriteten faktiskt, men desperationen i deras ögon talade sitt tydliga språk. Kallt! Jättekallt!



Elof klättrar upp på bryggan.
Malin och Jesper trotsar kylan och badar, vansinne!

Vi var tre familjer som firade tillsammans. De var fem barn i åldrarna 4-9 år oräknat Sebastian. Tre flickor och två pojkar. Ett tvillingpar, Elof och Rakel fyra år med storebror Isak sju år. Systrarna Nike och Alba, nio respektive sju år. Alla var som plåster på Sebastian som verkade stornjuta av all uppmärksamhet. En av föräldrarna sa att det är perfekt med små bebisar på sådana här tillställningar, nästan bättre än en iPad :) Barnen fulla uppmärksamhet riktas dit och föräldrarna kan koppla av med annat.

De stora barnen läser högt för Sebastian ur Zebbe-boken.
Efter en trevlig kväll med mat, vin och en massa samtal så bar det morgon efter iväg mot Ankarudden i Nynäshamn för att ta färjan över till Landsort. Vi tillbringade en hel vecka på Landsort förra sommaren och det är en underbar ö i södra skärgården. Mattias och Helena stannade kvar på sitt landställe så det var bara vi och familjen Barnö-Elfström som sent på eftermiddagen kom incyklande i Norrhamn. Vi hyrde två små stugor mellan fredag och lördag, en kort kort mini-semester. Under kväller så badade vi bastu och grillade. Återigen var det vissa som envisades med att bada i haven men det är ju rena rama vansinnet.

I väntan på båten som ska ta oss till Landsort så passar Nike och Alba på att gulla med Sebastian.

På lördagen cyklade vi iväg ut mot ett klippigt strandparti precis nedanför den ornitologiska stationen på Landsort. Där finns de allra bästa badklipporna på ön. Vi passerade en grupp medelålders män med jättestora kikare riktade ner mot badklipporna. Oklart om det var ornitologer som studerade fåglar eller voyeurer som studerade badande damer.
Nike provar att cykla på en vuxencykel.
Vår lilla plats i solen. Klippan ger lä från den kalla vinden.
Det blev en helt underbar dag på klipporna med klarblå himmel. Det blåste lite svalt men så länge man la sig i lä var det fantastiskt skönt. Båten tillbaks till fastlandet skulle avgå klockan 17:30 så vid tvåtiden drog vi oss ner till byn. Vi åt en god lunch på restaurangen i lotshamnen nersköljd med öl från microbryggeriet i Nynäshamn.
Middagen är snart klar.
När vi kom hem såg vi att inbjudningskorten till Sebastians dop nu verkar ha börjar droppa in hos vänner och släkt. Dessvärre verkar de distribueras tillsammans med direktreklam så ni höll ögonen på reklamhögarna så ni inte slänger det av misstag.
Dopinbjudan som ni ska hålla koll efter.
De saknade spridarna hade kommit hem till Benns nu så på söndagen hämtade vi dem och monterade klart riggen. Planen är nu att försöka placera riggen horisontellt på däcket och nästa helg gå för motor under Danvikstullsbron då denna renoveras och inte öppnas för passerande båttrafik i sommar. Påmastning sker sedan på Djurgården och vi kan sedan segla vidare ut mot Runmarö. Vi får se om den planen håller.

Alba blåser maskrosor
En alltigenom supertrevlig helg i sällskap av goda vänner, fantastiska barn och strålande väder.

Trevlig sommar önskar Kennet och lilla familjen