onsdag 20 februari 2013

Återbesök för Sebastian och biopsi för mig

Idag var det dags för ett återbesök till Astrid Lindgren för Sebastian. De vill kontrollera att han går upp i vikt som han ska efter att vi tagit bort sonden. 3 915 gram är klimpen uppe i. Han har alltså ökat över ett kilo från lägsta noteringen på sjukhuset. Syster Birgitta var nöjd med det. Han har vuxit på längden också och är nu 55 cm lång, 5 cm längre är när han föddes. När vi kom hem så firade vi med att ta ett bad. Sebastian gillar verkligen att bada. Han ligger och tittar sig omkring med stora ögon och sträcker ut armar och ben i vattnet.

En nöjd liten badkille
På eftermiddagen så var det min tur att besöka läkare. I november så var jag på vårdcentralen för att undersöka en värk jag haft ett tag i sidan. Samtidigt bad jag dem att ta ett PSA prov för att undersöka prostatan. Det är väldigt underligt att vi i Sverige inte screenar alla män för prostatacancer efter 40-45 år. Varje år diagnosticeras 10 000 fall av prostatacancer varje år att jämföra med 7 000 fall av bröstcancer. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige.
Ett PSA prov testar förekomsten av ett protein som finns i sädesvätskan som prostatan bildar. Små mängder av PSA finns alltid i blodet men förhöjda värden kan indikera förekomst av prostatacancer. Mitt prov kom tillbaka från labbet och visade ett värde som låg precis över gränsvärdet. 

1: urinblåsa, 2: prostata, 3: sädesledare, 4: testikel.
Prostatakörteln sitter som en ring kring urinröret. I prostata produceras den vätska som behövs för sädescellerna.
Då jag i prostatabranchen fortfarande anses vara ung så ville husläkaren skicka mig till en urolog för vidare utredning. Till saken hör också att min farfar och en av mina farböder haft prostatacancer vilket ger mig en förhöjd risk. Idag var det alltså dags att träffa denne urolog på Sophiahemmet. 

Inför undersökningen så hade jag lämnat ytterligare ett PSA prov som visade ungefär samma värde. Urologen, en trevlig herre i min egen ålder, berättade lite om vad han tänkte göra. Först tänker han kontrollera prostatan med ett finger för att känna på dess konsistens och om det finns knölar. Sen ska han undersöka mig med ultraljud för att avslutningsvis ta ett vävnadsprov, en biopsi.

Undersökningen gick snabbt vilket är det enda positiva man kan säga om saken. Jag ska inte gå in på några detaljer men den inkluderar införande av diverse trubbiga, vassa och odefinierbara instrument i utrymmen som normalt sett aldrig ser dagsljus. Nu kom jag faktiskt på en positiv sak till, ingenting av detta gjorde ont. Helt smärtfritt.

Varken den manuella kontrollen eller ultraljudet visade på några konstigheter vilket kändes skönt. Nu ska cellproverna skickas till Karolinska för analys vilket tar 4-6 veckor. Det blir lite jobbigt att gå och vänta på det svaret men jag känner mig ändå inte speciellt orolig.

//Kennet

söndag 17 februari 2013

Bebis, du och jag måste ha ett snack...

Du måste jobba på att kontrollera din ilska. Det fungerar inte att du börjar illskrika varenda gång du blir hungrig eller när blöjan är full med skit. Även pappor har känslor. Tänk om jag skulle bli blåröd i ansiktet, vifta med armar och ben för att sen skrika så lungorna nästan kommer ut genom munnen så fort något behov inte tillfredsställs omedelbart. Det är inte ok.

Sen är det inte speciellt socialt att somna mitt i måltiden eller samtalet. Rätt var det är så sluter du ögonen och blir alldeles ledlös i kroppen och det helt oavsett vad som pågår runt omkring.

Appropå mat ja. Du är verkligen en glupsk lite gynnare du. Pappa går på diet och du bara vräker i dig. Det är orättvist. Dessutom vill alla att du ska lägga på dig vikt varje vecka. Mamma tar tag i dina runda kinder och stabbiga ben och lyser av glädje. "Se så rund och go han är" kvittrar hon. Lägger jag på mig ett par hekto så blir det minsann andra ord i källan. "Ska du verkligen äta den där bullen", "du borde nog fundera lite på vad du stoppar i dig".

Inte nog med det, du har även lagt beslag på mammas bröst helt för dig själv. Inte en chans att pappa får lite kvalitetstid med henne längre, nä nä. Hon har bara ögon för dig. På nätterna ligger du mitt emellan oss och snarkar. Nä nu var jag orättvis, det är mamma som snarkar. Du snusar. Själv ligger man ute på kanten till vänster och trånar.

Men jag gillar verkligen våra små moments vi har ibland. Som i kväll när du låg i mitt knä och vi tittade på Metallica på tv tillsammans. Dina små armar viftar och jag förstår att musiken verkligen berör dig. Du trummar på som du aldrig gjort annat. Min lilla Lars Ulrich.

Det är ganska kul att se minerna du gör när du tar i för att bajsa också. Du blir tyst och koncentrerad. Ögonen går i kors och huden i ansiktet antar en mörkare röd nyans. Ibland är det extra svårt att få till det och då kan det gå som ristningar genom kroppen. Sen smattrar det till som en kulspruta i blöjan och det är dags att ropa på mamma.

Det är bara en sak till vi måste prata om. Normalt sett är det jag som står för charm and good looks i familjen. Sen du kom så har det ändrats. Ingen bryr sig längre om mig när vi går bort. Alla har bara ögon för dig. Det gullas och kelas så mycket att det måste vara osunt. Kompisar delar med sig. Alla har vi haft den där snygga kompisen som tar alla tjejer. Så får det inte bli mellan dig och mig bebis, Ok? Lova!

//Pappa


fredag 15 februari 2013

Lättare sagt än gjort

Amma. I teorin så enkelt men i praktiken både svårt och smärtsamt. Inte alltid men ibland.
Det blir mycket snack om amning, bröst och bröstvårtor i detta inlägg. Känsliga läsare varnas.

Igår så var det dags att sluta med Sebastians specialkost och börja amma. Det var en skön känsla att få dra bort sonden ur hans näsa och pilla bort tejpen i ansiktet. Det var de sista synliga tecknen på hans sjukdom bortsett från ärret förstås.
Lotta visar upp sonden som vi precis tagit bort från Sebastian
Så slapp vi till slut sonden
Sebastian är duktig och förstår precis vad som ska utföras. Huvudet lite bakåt. Flaxa runt med huvudet tills bröstvårtan blir styv (rooting reflexen) och när den ser ut som ett av de nygjorda gelehallonen på Ejes chokladfabrik så öppna munnen på vid gavel. Vänta på att mamma-personen stoppar in hela härligheten i munnen. Sug! Och suger gör han så att de små kinderna åker in och ut som på en blåsbälg.
Problemet är att Lottas bröstvårtor inte riktigt är med på noterna. De är efter gårdagen ömma som öppna sår. Det verkar göra galet ont. Lotta är tapper och vägrar ge upp.

Lotta kämpar tappert med amningen
Lotta kämpar tappert med amningen



I dag fick vi besök av BVC. De gör tydligen alltid ett hembesök vid första kontakten för att informera om bland annat säkerhet hemma och i bilen. Det är inte någon direkt vild gissning att de samtidigt vill se att hemmet är ok och inte en knarkarkvart. Vi satt i köket och pratade i en timme vilket kändes väldigt lyxigt. En rutinerad äldre barnsjuksköterska som kommer hem och ger goda råd utan att det känns det minsta stressigt. Hon tog sig även tid att titta på hur Lotta ammar för att se hur hennes teknik är. Hon tyckte det såg bra ut. Vi fick tips om bröstvårtskräm och en slags ammningsnapp som ska läggas mellan barnets mun och bröstet som kan underlätta. Det är inget ovanligt att bröstvårtorna blir ömma och såriga första tiden. Det är jobbigt som f-n men går över. På SÖS finns det också en amningsmottagning dit vi kan vända oss om det blir för jobbigt.

En bra sida där de visar amningsteknik har vi hittat på Rikshandboken barnhälsovårds hemsida. Den drivs av barnläkarföreningen. Där finns mycket matnyttigt rent generellt.
http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Amningsteknik/Amning-i-praktiken/

Sebastian sover fridfullt efter att ha ätit
Vällingsvimma. Han sover som en stock efter varje amning.
Natten som varit har inte givit oss mycket sömn. Impulsiv som jag är så såldes vår gästsäng på blocket igår. Fick för mig att det ska bli barnrum där och då ska vi ha en barnsäng. Det blir kanske aktuellt om ett år eller så att han ska sova i sin egen säng, i sitt eget rum. Impulsiv som sagt. Sällan bra. Nu får vi sova på en madrass på golvet om någon av oss behöver få lite lugn och ro på natten.

Sebastian vaknade ofta och ville ha mat men det är inte hela sanningen. Jag har vänt dygnet fel efter vår skiftgång med sondningen och kan inte somna före klockan tre, tidigast. Nu blev klockan sex på morgonen innan jag kom till ro. Undrar om det var de två stora kopparna kaffe vid två-tiden som höll mig vaken?
Lotta har somnat sittandes i soffan
Sover man inte på natten så får man passa på under dagen.
Besök har vi haft också. Morfar kom förbi och åt middag med oss en kväll. Det var himla mysigt och trevligt. Skönt för Clas att få träffa Sebastian utanför sjukhuset också. Sebastian fick sova i morfars knä under tiden Lotta och jag fixade maten.
Morfar Clas med sitt nya barnbarn i famnen
Stolt morfar med barnbarnet.
 Malin W dök upp en dag och hade med sig jättefina presenter till Sebastian. Det var kläder och tre söta baddjur i gummi som var packade i en liten liten resväska. Hennes son Felix hade ritat fina teckningar också. Vi gillar!
Malin W visar upp en liten leksak hon tagit med till Sebastian
Malin med en av badleksakerna, herr hippo.

Malin med Sebastian i famnen
Malin håller Sebastian i famnen.

//Kennet

måndag 11 februari 2013

Veckorna flyger fram

Nu har vi varit hemma i snart två veckor och dagarna går verkligen fort. Vi har inte gjort någonting speciellt utan tar bara det lugnt hemma och håller hov för alla besökare som kommer med guld, myrra och rökelse. Några små utflykter har det blivit för att bland annat köpa lite bebisprylar som vi märkt saknas. Lotta mamma ville köpa en skötväska till oss men den vi tittat ut och fått tips ska vara bra var naturligtvis slut hos den lokala bebisprylslangaren. Som tur är finns "nätet" där 24/7 så vi beställde den hos babyshop.se istället.
Skip Hop Deluxe, fin present från Nina :)
Sebastian har mått bra sedan vi kom hem. Vi blev lite oroliga en kväll då vi tyckte att hans andning såg tyngre ut. Vi ringde till Astrid Lindgren som tyckte att vi skulle komma in så de fick titta på honom. Natten och morgonen efter så var allt som vanligt igen så vi ringde och avstyrde besöket. Onödigt att åka dit med all RS som virvlar runt. Sebastian blev nog besviken när han inte fick träffa de trevliga sjuksköterskorna på kardiologen så han passade på att dra ut sin sond. Det blev till att åka upp för att sätta en ny.

Sebastian har precis dragit bort sin sond ur näsan och då passade pappa på  att ta en bild.
När vi kom upp på barnkardiologen så var det helt folktomt. Efter att vi vimsat runt i tomma korridorer en stund som kom plötsligt all personal gående i en stor flock. De hade haft planering på förmiddagen så det var ren flax att vi kom precis som de var klara. Alla ville titta på Sebastian och han stortrivdes förstås. Han kommer att utveckla ett osunt narcissistiskt personlighetsdrag om den här uppståndelsen kring honom fortsätter :)

Vi håller nu på att fasa ut Monogen ur hans kost. Vi trappar ner under en vecka och ska på torsdag gå över till att bara få bröstmjölk. Det ska bli skönt att slippa hålla på med att blanda mat och sonda honom dygnet runt. Vi hoppas att han ska komma igång med amningen så vi slipper det. 

För precis en vecka sedan så började jag måndagsmorgonen med att ställa mig på vågen. För er som känner mig så vet ni att jag 2010 påbörjade en viktminskning från då 108 kg och gick ner 20 kg till 88 kg. Där har jag hållit mig, på ett par kilo när, fram tills dess att Lotta blev gravid. Under graviditeten har jag gått upp, det har inte undgått mig, men jag visste inte hur mycket.

WHAT!!!  Bilden togs ändå ett par dagar efter jag startade min diet.
Den stannade på 99,5 kg. Det betyder att jag gått upp nästan lika mycket som Lotta under graviditeten. Skillnaden är att jag har ingen förlossning i sikte.
Förra gången jag gick ner i vikt så startade jag med att köra en VLCD-diet med pulver från Allevo efter rekommendation av en väns sambo som är läkare. Det innebär att man under ett par veckor kick-startar viktminskningen genom att bara äta soppor och shakes med lågt kaloriintag. 660 kalorier per dygn. Problemet är att min mage blir som en betongklump av det jämrans pulvret.
Den här gången blev det istället en annan approach på problemet. VLCD, alltså Very Low Calorie Diet, funkar bra för mig så jag bokför alla kalorier och träning på Shapeup clubs hemsida, shapeupclub.com. Då kan jag ange vad jag ätit och hålla koll på kaloriintaget. Upplägget har varit att alternera pulver och vanlig kalorisnål mat. Frukostarna har varit samma varje dag, havregrynsgröt med färsk frukt och russin. Lunch och middag har bestått i mycket "rena" proteinkällor t ex kyckling eller kött tillsammans med rotfrukter eller sallad. Vissa mål har bytts ut mot Allevos Hallon/Bananshake.

För att ytterligare boosta viktminskningen så sprang jag två löppass på SATS. Det var tungt, tungt. Första passet blev det 4 km och andra gången 5 km. Då vi har haft Sacco, vår schäfer, denna vecka så valde jag att ta långa promenader resten av veckan i stället. Det har blivit mellan 6 och 10 km per dag.

Idag var det vägning igen och allt slit har gett resultat. - 2,9 kg. Härligt!

Kör på samma vis denna vecka för att nästa vecka öka kaloriintaget lite. Ska försöka ligga på 1000-1100 kalorier per dag tills alla kilon är borta.

//Kennet

söndag 3 februari 2013

Nu ska jag för er berätta...

..vad vi har haft för oss de senaste dagarna.

Det har varit ett par lugna dagar för oss och vi har mestadels hållit oss hemma. Det har varit besökare här i en strid ström. Vi vet att vi kanske borde vara mer försiktiga med att träffa folk nu i influensatider men det är ju så kul att få dela honom med familj och vänner. Vi är så klart noga med att de som kommer på besök är helt friska.

Lotta Löfwall på premiär tur med nya barnvagnen
Premiärtur med barnvagnen
En promenad på stan har det blivit. Vi gick 4 km här på södermalm. Det första vi gjorde var att gå förbi morbror Olas kontor på Åsögatan. Det var en chansning men vi hade tur och fick träffa honom en stund och han fick se Sebbe för första gången. Ola är gift med Lottas syster Beata och driver ett företag, Diamon, som hjälper andra företag att etablera sig internationellt.

Morbror Ola med Sebastian i famnen
Morbror Ola
Det blev en fika på Café String på Nytorgsgatan. String brukade vara ett av de trendigaste fiken på södermalm men när vi var där kändes det bara sunkigt. Lite som "de tappade sugarnas tempel". Julpyntet satt fortfarande upp och det var skitigt och äckligt i lokalen. Nä, det finns mycket mysigare och coolare fik på söder, t ex Gildas på Nytorget. Men är man Latte-farsa så är man :)
Pappa Kennet håller Sebastian i famnen på ett café
Fika på Café String
Min bror och fru tillsammans med två av kusinerna har varit på besök. Tyvärr fick jag inga bra bilder på dem. Lottas syster Beata med familj har varit här idag. Deras tre barn var med och var nyfikna på sin nya kusin. Johanna har också varit här och myst med Sebbe en lång stund.

Kusinerna hälsar på Sebastian
Kusinerna hälsar på Sebastian
Familjen samlad runt Sebastian
Sebastian i centrum för allas uppmärksamhet
Johanna som är Sebastians gudmor håller Sebastian för första gången
Johanna med Sebastian i famnen
Det viktigaste mötet har jag dock sparat till sist. Idag fick vi tillbaka vår käraste sötaste och bästaste hund. Han har varit hos Lisa, min ex-fru, under tiden vi var i Lund men i eftermiddags så kom hon förbi och släppte av honom hos oss. Lisa fick hälsa på Sebbe också men på avstånd eftersom hon känner sig förkyld. Sacco märkte först ingenting. Han hade fullt upp med att hälsa på oss och sprang runt som en yr höna. Men efter en stund så var det nog något som luktade lite märkligt. Han luktade på Sebastian ordentligt och tog sedan ett par steg bakåt. Han kunde nog inte riktigt förstå vad det var för märklig varelse som kommit in i hans revir. Senare på kvällen så lade jag Sebastian i hans baby-sitter och Sacco fick komma fram och snosa på honom igen. Sebbe tyckte det var lite läskigt med hans nos i ansiktet men de verkar ändå komma bra överens. 


Vår schäfer Sacco snusar nyfiket på Sebastian
Sacco betraktar Sebastian i babysittern.
Vår schäfer Sacco snusar nyfiket på Sebastian
Lägg av va! Kall nos i ansiktet är inte ok
Vi ser fram emot långa härliga promenader med Sacco och Sebastian. Nästa vinter ska vi köpa en pulka med sele så att Sacco kan dra honom när vi åker skidor.

//Kennet

fredag 1 februari 2013

Utskrivna från sjukhus

Vi matar Sebastian var tredje timme. Sondar honom med hjälp av en 20 ml spruta och en slang som går ner i hans mage via näsan. Han får 60 ml av en speciell ersättning som heter Monogen. Ni som följt bloggen vet att han behöver den för att skadan på lymfsystemet ska kunna läka. Vi blandar till Monogenet från ett pulver. 3,5 mått till 90 ml vatten. Sen tillsätter vi 2 ml Liquigen och 2 ml Resource. Det är kosttillskott med extra kalorier. Var tredje timme, dygnet runt, blandar vi ihop hans mat och matar honom. Det tar någonstans mellan 30-40 minuter varje gång. Det ska enligt sjukvårdspersonalen ta 20 minuter men om vi kör på i den takten så är det nästan ofelbart så att delar av måltiden kommer i retur. Det gör den ibland även om vi tar det lugnare men inte lika ofta.

Vaken och alert. Här ser man hans sond tydligt.

Mellan måltiderna ska Lotta pumpa också. En kvart på varje bröst. Var tredje timme. Det är för att mjölken inte ska sina. Vi bygger upp ett lager med bröstmjölk i frysen för framtida behov. Det blir så mycket att vi var tvungna att be morfar Clas ta med sig mjölk hem och lägga i sin frys.

Surmulen min. Han har nog precis ätit och nu åker det lite hiss i magen.
Det tar lite på Lottas krafter att hålla igång det här. Idag har hon varit lite stingslig och låg. Hon tycker det är tråkigt säger hon. Pumpa och mata, pumpa och mata. Det är rätt enformigt, det får jag hålla med om. Men vi klagar verkligen inte. Det får vara gärna vara enformigt, långsamt och tråkigt. Så länge Sebastian mår bra så är det ok med oss.

Idag var vi på Astrid Lindgren på återbesök igen. Vi har varit inskrivna där hela veckan och fått vara hemma på permis. Idag var det tänkt att vi skulle bli utskrivna. Det under förutsättning att matningen fungerar bra och att han går upp i vikt. Då förstår ni att vi varit ganska så motiverade att sköta matningen rigoröst. Alternativet, att behöva bli inlagda igen, lockar inte. Varje gång Sebastian har spytt så rynkas våra pannor nervöst. Det är kalorier som han behöver. Men det gick bra. Han har ju inte direkt sprungit iväg i vikt men 60 gram på två dagar får väl ändå anses ok. Ulf tittade på hjärtat och lungorna med ultraljud igen och sen blev vi utskrivna och hemskickade med en återbesökstid om en månad. Skönt!

När vi kom hem så fick vi oväntat besök. Blombud! Det var våra snälla kollegor på jobbet som skickat över en kvast med gratulationer. Tack så jättemycket :)

Sebastian beundrar de vackra blommorna som vännerna på jobbet skickat.
Avslutningsvis en bild från gårdagen då Lolly och Carina kom på besök. De hade med sig fina presenter till Sebastian. Lolly hade köpt en liten ängel i glas. Den har en alldeles speciell symbolik som jag ska förklara lite närmare i ett annat inlägg.
Carina kom med en helt underbar mjukiselefant. Den kommer säkert bli en favorit.

Lolly och Carina ser kära ut. Sebastian är en riktig charmör.
//Kennet