Svensk midsommar i Västergötland

Svårt att avgöra vem som har roligast, barnen eller föräldrarna?

Trots att det bara är tredje sommaren som jag firar midsommar tillsammans med Lottas släkt i Västergötland så börjar det kännas som tradition. 

Dans runt midsommarstången

Apropå tradition så är midsommar en urgammal sådan. Den omnämns första gången i de isländska sagorna från 1200-talet. Traditionen att klä grönt vid firande härstammar troligen från romarriket och har sedan irrat sig norrut. Midsommarstången kom troligen till Sverige med tyska köpmän under 1400-talet. De firade ingången till maj med att klä en stång i grönt, därav att vi ibland kallar midsommarstången för "majstång". Men vårt bistra klimat gjorde det svårt att hitta grönt att klä stången i så vi flyttade fram stången till midsommar istället. 

Klara har vunnit på lotteriet

Undertecknad hamnade framför kameran för en gångs skull

Firande av midsommar på "landet" är ingenting man tar lätt på i den Palmska släkten. Det är inte nådigt om man underlåter att delta. I år var Lottas syster och hennes familj på Kreta istället och det var inte poppis. Dessutom är det ett strikt schema som börjar med gemensam lunch klockan 13:00. Efter det så börjar tipspromenad och firande på områdets gemensamma äng klockan 15:00. Därefter hinner man ev få en timmes vila innan det är dags att äta gemensam middag klockan 19:00.

Midsommarlunch, mums!

Alla samlade till lunch

Det är snapssånger och de ska alltid inledas med "Hej bonnapöjkar". Jag är sämst på snappsvisor och lyckas aldrig memorera texterna men hummar med så gott det går. I vanliga fall brukar käraste svågern hetsa till fylla men i år var han som sagt på Kreta så när det väl var dags att sova snurrade inte sängen utan stod alldeles still, skönt!

Det är fantastiskt trevligt alltsammans och mysigt att få delta. Ser fram emot många fler midsomrar med pöjkarna från slätten mellan Vänern och Vättern.

Mammor i två generationer hälsar Sebastian välkommen

Sebastian i mormors knä

I år var det extra roligt att åka dit för att träffa släkten eftersom vi var tre denna gång och inte två som tidigare. Sebastian var naturligtvis hedersgäst i år och han fick en massa uppmärksamhet. Alla kusinerna ville kika på honom och jag tror att lilla Klara 4 år blev lite kär i honom.

Klara med armarna om Jennys hals

Efter frukosten så gick vi en morgon promenad med Sacco. Lotta hade i uppdrag att plocka midsommarblommor för att dekorera borden med under lunchen. Sommaren måste vara lite sen i år för det växer ovanligt lite blommor på ängarna och i dikena. Dessutom är det ganska få sorter tyckte vi. Mest gula blommor så buketten blev lite enfärgad i år.

I år var det ont om blåa blomster men gula fanns det gott om.

Nu börjar midsommarbuketten bli klar

Som vanligt var det väldigt omväxlande väder. Ena sekunden spöregnade det och andra var det klarblå himmel. Så verkar det alltid vara här av någon anledning. Men det är i och för sig ganska charmigt. När vädret är vackert så visar sig landskapet och Vänern från sin bästa sida. Det är otroligt vackert att gå ner i hamnen och titta ut över den stora sjön.

En av Sveriges vackraste picnicplatser tro?

På söndagen skjussade Lotta och Nina mig till busstationen i Mariestad. Jag har en vecka kvar att arbeta innan det är dags för semester och Lotta stannar kvar på landet tillsammans med Sebastian och Sacco. Det är första gången sedan vi träffades för två och ett halvt år sedan som vi är ifrån varandra. Det kommer bli ensamt och tråkigt utan dem men samtidigt lite skönt att få sakna dem.

Lotta med en lite okynnig blick

Hoppas ni också haft en trevlig midsommar

//Kennet