fredag 27 december 2013

Julfrid och digitala zombies

Julen 2013 är i det närmaste över. Sista timmen är påbörjad och familjen har precis somnat. Sebastian har varit olycklig, gråtit och vägrat att sova. Vi gissar att han har en känning av vinterkräksjukan. Julafton firade Lotta, jag och Sebastian ihop med mina två stora grabbar, Kim och Tobias samt mamma och Lisa eller "ex-häxan" som hon kallade sig själv häromdagen. Idag, två dagar senare ligger Tobias, mamma och Lisa magsjuka. Som tur är så verkar Lotta och jag vara immuna. Ingen av oss har någonsin haft kräksjukan trots att vi t ex tog hand om spysjuka barn förra vintern. Sebastian har nog fått samma gen som oss, den som gör var femte svensk immun mot caliciviruset men kanske att han ändå har lite turbulens i magen.
Det har varit en mysig helg med massor av god mat och tid att vila. Inte så mycket fläng vilket är skönt. Åren då vi skulle hinna med alla föräldrarna på bådas sidor samma dag är över. Nu är det killarnas tur att flänga runt några år.

Sebastian nerbäddad i sin vagn
I fredags städade jag undan mina saker på kontoret och sa tjingeling till kollegor och medarbetare. Från och med den 7 januari så ska jag vara pappa på heltid. Nio månaders föräldraledighet. Galet! Det är lite läskigt faktiskt. Min största oro är att jag ska bli understimulerad och börja klättra på väggarna. Lotta brukar lugna mig med: "Det kommer du inte att ha tid med".
Jag har inte gjort upp några planer förutom att hänga med Sebastian. Förhoppningsvis kommer det bli mer tid till att fotografera också men det kommer i så fall på köpet. En förhoppning finns också om att jag ska orka skriva dagbok under dessa månader. Ett sätt att kunna se tillbaka på en förhoppningsvis både unik och trevlig period i livet senare. Med Kim och Tobias var jag inte ledig mer än de obligatoriska tio dagarna. På den tiden drev jag egen firma och så var det väl andra tider också som gjorde att det inte kändes självklart att dela på dagarna då.

Sebastian på väg ner i bastun


Inför min föräldraledighet har jag lovat mig själv en sak, nämligen att inte förvandlas till en digitalzombie. En digitalzombie är en person som är så fokuserad på sin mobil eller padda så att allt annat runt omkring försvinner. En bekant berättade idag hur han blivit påkört av en kvinna med barnvagn som var djupt försjunken i sin mobil. Han såg henne på avstånd och stannade upp och stod sen helt stilla för att se vad som skulle hända. Hon travade rakt på honom och tittade argt upp från sin mobil och skällde på honom för att han inte såg sig för. Digitalzombies är vanliga här på söder. Man ser dem i parken, på förskolan och vandrades omkring på gator och torg. Nä, det är inte ok. Jag ska verkligen försöka skärpa mig och koncentrera mig på Sebbe när vi tillbringar tid ihop.

Till sist, en riktigt god fortsättning önskar Sebbebebben och vi er alla!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar